treasurehunt and other adventures

Sitter på rummet och äter guayaba. Bredvid mig sitter Jess och Dayris, vår söta lilla grannflicka, och lyssnar på Pippi Långstump på tyska, Dora Exploradora och andra barnprogram som finns på youtube.

Innan hade vi en perfekt morgon. Vädret var soligt och varmt men ändå lite svalt. Vi satt på innergården och åt frukost med färsk frukt: papaya, ananas, vattenmelon och annan melon.

Efter det tog Ema Jess och jag en match i kortspelet 500 som jag vann i faktiskt! :)
Det kändes lite som svensk sommar vilket var härligt.


Igår åkte vi en sväng till Sébaco för att handla de sista grejerna till en svensk middag vi skulle bjuda på.

Efter vägen såg vi två gulliga små kalvar.

På marknaden finns det mycket frukt och grönt.
Det finns så mycket att säga om de sista dagarna och veckorna. I fredags gjorde vi nr. 2 på CNN:s lista över vad man ska göra innan man dör; volcano boarding! Vi åkte på playwoodskivor iklädda skyddsdräkter och googles. Jag lyckades komma upp i 70km/h vilket gjorde mig till vinnare av de 21 pers som var med från Canada, Tyskland, USA, Sverige och Nicaragua. Det är verkligen ett minne för livet. Jag fick några blåmärken och skrapsår och är fortfarande lite öm i ryggen och svanskotan, men jag hade beskydd av änglarna.
I lördags hade jag en underbar dag. På morgonen hade vi bön och fasta i kyrkan med några stycken från församlingen. Vi bad och visionerade för ett läger för ungdomar vi ska ha denna vecka. Jag fick också höra de andra profetera över mig och det var väldigt speciellt, något jag uppskattar hur mycket som helst. 

Senare den dan hade vår klass treasurehunt! Vi lyssnade på Jairo som berättade om hur Gud ser alla människor som sina skatter, och att vi kan få vara med och upplysa människor om det. Vi bad om att Gud skulle tala till oss om vilka skatter vi skulle leta, och fick namn, färger, platser, behov och andra detaljer som skulle leda oss till människor. Vi delade in oss i grupper och sen gick vi ut för att leta reda på skatterna.

Vår grupp kom bl.a. till en kvinna som hade cancer som vi bad för. Hon blev rörd och kände sig bättre i sitt ben som hon hade ont i. När vi bad fick jag ett namn på en kvinna. Jag visste inte ens om det namnet fanns i Nicaragua, men när vi skulle gå hem igen såg vi det namnet på en liten affär, så vi gick dit men tyvärr ville inte kvinnan att vi skulle be för henne för hon var katolik. Jag tror att hon hängde ihop med nån av behoven jag fick tidigare nämligen barnlöshet eller trasigt äktenskap. Så jag får be för henne i smyg.

Den andra gruppen bad för 17 stycken tror jag det var. När de bad fick de att de skulle gå till Mödravårdcentralen som finns i centrum, de fick "gravida kvinnor" "vit tröja" "sandaler" och det exakta namnet på en sjukdom som de träffade på där, nämligen artros. De bad för flera kvinnor med symptom på detta nämligen svullna fötter. Alla ville ha förbön och blev berörda av Guds kärlek. De bad också för en man som kom till kyrkan på kvällen och blev frälst!
Det är fantastiskt det som har hänt de här dagarna och jag förstår mer och mer att Gud vill göra så mycket i våra liv. Och det beror inte på oss. Vi behöver bara ställa oss till Hans förfogande så Han kan använda oss, verka i oss och genom oss till andra.
Jag är glad att jag kommit hit till Nicaragua, för annars hade jag inte fått vara med om de här erfarenheterna och lärdomarna som jag kommer ha med mig resten av livet!

Tack Helige, för att du är en generös och givande pappa som har omsorg om oss!

Mi casa es su casa

Detta är det som händer idag. Hål i vägen precis utanför oss. Fler lägenheter håller på att byggas där vi bor, så nu håller en kille på att gräva en gång där avloppet ska vara. Två andra jobbar på "los cuartos" (rummen) och en eller två jobbar på dörrar och diverse annat som behövs. Vi hör byggnings-ljud, musik, skratt, prat och någon som sjunger med utifrån köket.
Jag älskar att det alltid är folk här i huset. Det blir en bra stämning. Just nu är vi sex svenskar och fem nicaraguaner som bor här, men det varierar och det är betydligt fler som finns i huset på dagarna. Grannar, barn som springer in och ut, hjältarna som lagar maten och städar och tvättar, vi svenskar som studerar, spelar spel, kollar på film och allt annat vi gör, kompisar till honom som äger huset, försäljare, folk från kyrkan och en massa andra som gör att detta hus är fullt av liv!

HÅL i vägen !
My neighbourhood..
världens bästa bonus-syster

Nica-liv

De här bilderna tog jag från stället vi bodde när vi åkte på en fantastisk galen resa till norra Nicaragua i slutet av december. Vi bodde vid en flod och levde riktigt Nica-liv för några dagar. Det här är mitt Nicaragua. I like it!

i'm back again

Åh, vet inte hur detta kommer gå men ska försöka uppdatera min blogg mer nu. Hoppas jag inte lovar för mycket. Grejen är den att jag inte bara vill skriva "nu ska jag gå och äta. sen ska jag ut och springa" och såna superintelligenta rader, utan meningar med lite mer tyngd i, men jag ska bli bättre på att beskriva vardagen som den är också. Och nu har lill-syrran inspirerat mig, så..
HERE WE GOOO!
så här ser det ut på vår badrumsvägg. har kommit på att jag älskar kakelmönster, udda intresse eller? :P

TRANsport i Nica-land

Nu har jag fått vara i mina drömmars land i tre månader. Det är några dagar innan jul och även om jag skulle vilja vara med familjen och göra allt som man göra på jul hemma, så skulle jag inte byta ut det här mot någonting.
Den här dagen spenderades genom att åka buss ståendes till närmaste staden för att köpa leksaker till en hög med barn som bor i ett fattig område. Den här gången kom ingen försäljerska som trängde sig genom hela bussen ropandes med gäll röst "Guirilas con cuajada, guiriiilaaaas!" Innan, när vi väntade på bussen gjorde jag en titt runt omkring mig. Jag befann mig utanför marknaden i Ciudad Darío. Det här är vad jag såg:
En man kommer bärandes på en tv som han har placerat på ena axeln. Han korsar gatan och där kommer en man som skjutsar sin dam på cykeln. I det här landet sitter man framför den som kör, med båda benen på ena sidan, om man blir skjutsad. Det är ganska vanligt att man ibland har hela familjen med sig på cykeln. Jag ser marknaden med alla färska frukter och grönsaker. En massa folk som är ute. Tusen taxibilar. Hästar som folk rider på. Motorcyklar. Bussar. Bilar. Musik som spelar. Allt i en enda röra. Men det finns en ordning i kaoset. Och det är det jag gillar med Nica.
En fin parkering utanför affärn.
En typisk Nica-buss. Först kör de skolbarn i USA, sen skickas de till Mexico och sen till något annat land och till slut hamnar de i Nicaragua. That's how we do it!
En lagom packad bil.
Åka flak. Frihet. Om det inte regnar. Då är det lite drygt.
En typisk bussförsäljerska. Balja med kakor/majspannkakor eller enchiladas. Det lilla förklädet är ett måste.
Man bär mycket i detta land. Inga IKEA-vagnar här inte!
som sagt.

Högre än rädsla

Var precis ute på en promenad och det här var vad jag såg: Först kom en hare skuttande mot mig på vägen och vek av till sidan. Bakom sig hade den en räv som jagade haren tills den såg mig och sprang till andra sidan av vägen och in i skogen.
Strax efteråt såg jag en liten ormunge som låg på vägen, alldeles stilla. När jag rörde vid den med ett strå var den stel, som om den vore död. Jag gick vidare, och när jag gick tillbaka samma väg var den borta.
Senare hörde jag tre skott som sköts på avstånd. Jag spratt till och muttrade för mig själv.
Efteråt slog det mig att Gud nog ville säga något med de här tre situationerna. Det handlade om rädsla. Haren sprang för att den var rädd för räven. Ormen spelade död av rädsla för mig. Jag blev rädd när jag hörde skotten skjutas.
Inom mig tänkte jag: Jag ska inte vara rädd. No voy a tener miedo.
"Min kropp och mitt mod må svika, men jag har Gud, han är min klippa för evigt" -Ps. 73
"Liksom himlen är högt över jorden, så är mina vägar högt över era vägar, mina planer högt över era planer" -Jes. 55:9
Han som är så stor och mäktig, tänk att han ändå bryr sig om mig. Jag behöver inte vara rädd.

min sommar.

Säga hejdå till alla i Norrköping.. var jobbigare än jag trodde :(
Teamavslutning på Götabro
Det blev en sommar i Ångermanland igen. Jobba jobba jobba...
ännu mer jobb
och ibland är det så här mysigt! sagostund på barnklubben
Så fint är det hemma.

fortsättning följer..!

JesusRock

I helgen var det festival tionde året i rad.
Min fina vän Alicia beskriver den väldigt bra på http://jesusrock.blogg.se/2011/july/
Jag jobbade men efter jag slutat klockan 22 åkte jag de 5 milen till Kramfors för att sjunga med några grabbar som spelade på "Sen kväll med Gud" 00.30 torsdag, fredag, lördag.
Det var fantastiskt! Få lovsjunga och tillbe Gud med bra ljud, i ett tält fyllt med ungdomar. Tack ljudkillarna, mina bandkompisar och Gud för de här kvällarna. Det gjorde inte så mycket att det var kallt, att jag bländades av strålkastarna så jag knappt kunde se texterna och att jag fortfarande är hes efter alla höga toner. För jag fick använda en av de gåvor jag älskar mest, min sång, och ge tillbaka till Jesus det jag fått så mycket genom alla år.
Roligt!!
Jesus your name is power
Breath and living water
Such a marvelous mystery

Namnsdag

Hon heter Sara, hon som är jag. Och hon har namnsdag idag!
Jag är stolt över mitt andra namn, som egentligen är mitt första. Sara Marlene.
Kvinnonamnet Sara, Sarah är ett semitiskt (abessinska, arabiska, araméiska, assyriska, hebreiska) namn som betyder "furstinna" eller "prinsessa" eller "härskarinna".
I Gamla Testamentet var Sara Abrahams hustru som födde honom sonen Isak vid 90 års ålder.


Det är viktigt med namn. Jag tycker om namnen Estelle, Maja och Hilma. Drömmer om att få ge favoritnamn till favoritbarn om jag får några egna.
Varje gång någon kallar mig vid mitt namn, blir jag varm inombords. Marlene, Mary, Marre, Marliiin, MarlenE, Malla, M, Marlin, Maja. Alla har olika namn på mig. Men de menar mig. De kallar på mig. Det gör mig glad.
Funderar ev. på att byta tilltalsnamn till hösten, till Sara. Bara under en period, för att det är lättare. Men vi får se.

Livin' on the edge

Man tänker mycket mer på pengar när man inte har några. Igår gick jag och släpade på tunga väskor på Stockholm central. Nog var det tungt men det svåraste var att gå förbi doften av nybakta bullar utan att köpa. Det jobbiga var också att sätta sig på bussen i sex timmar när jag inte hade råd med tåg. Svårt att vända på slantarna när jag handlade idag. Planerade nogrannt vad jag ska äta den kommande veckan. Tungt att bo en bit ifrån mina vänner och inte ha råd med att åka varken bil eller buss.
Det är precis så att jag klarar mig. I am living on the edge. Det finns inga reserver. "Jag faller, faller..."
Men jag har valt det här. Det här gör mig gott. Jag tränar mig för att uppskatta det viktigaste i livet. De små sakerna som gör tillvaron vacker.
Någon frågade mig om hur jag ska leva nästa år när jag ska bo i ett av världens fattigaste länder. Om jag kommer leva som dem som bor där eller mer lyxigt. Skulle aldrig kunna tänka mig att leva ett liv i lyx där bland fattiga människor. Har svårt att tänka mig det överhuvudtaget. Det som är min längtan är att dela deras liv så att de kan se att jag menar allvar med min vilja att hjälpa svårt utsatta människor. Har alltid kännt med dem som inte har några pengar. Har aldrig haft det särskilt gott ställt själv heller, men om man jämför så har jag varit rik. Men rik på pengar är inget jag värdesätter. Känner avsmak för hur människor slänger ut pengar utan att tänka på andra. Tänk att få ha det hopp jag äger. Vilken skatt det är att få bli buren av Honom som alltid ser mig. Hur vore livet utan Han som håller hela universum i sin hand och ändå bryr sig om mig?!
Det är när man har som störst behov av hjälp, som man blir som mest beroende av Gud.
Jag vill det. Vill leva ett enkelt liv. Har valt att göra det. För att jag tror på en Gud som ser alla mina behov och fyller dem. Han är min försörjare. Han är den som ser och förser. Tack min Gud.

I simply remember my favourite things and then I don't feel so bad!

Kom igår till mitt barndomshem som ligger i Höga Kusten. Anledningen att jag kom hit är att jag fått ett jobb som receptionist på en camping. Jag ville ha jobbet för att jag behöver pengarna, för att det är så otroligt vacker natur och jag skulle få chansen att träffa mina vänner som bor här uppe och även min familj som kommer hit i juli.
Första dagen på jobbet gick bra. Det var mycket att lära sig på en gång. Så när jag kom hem blev jag ledsen för jag hade ingen att dela mina intryck med. Så jag började be. Det dröjde inte länge förrän jag blev påmind om den här sången som är från musikalen "Sound of Music" som jag såg med min lillasyster häromdan.

Raindrops on roses and whiskers on kittens
Bright copper kettles and warm woolen mittens
Brown paper packages tied up with strings
These are a few of my favorite things

Cream colored ponies and crisp apple strudels
Door bells and sleigh bells and schnitzel with noodles
Wild geese that fly with the moon on their wings
These are a few of my favorite things

Girls in white dresses with blue satin sashes
Snowflakes that stay on my nose and eyelashes
Silver white winters that melt into Springs
These are a few of my favorite things

When the dog bites
When the bee stings
When I'm feeling sad
I simply remember
my favorite things
And then I don't feel so bad.


Så jag försökte tänka på det jag är tacksam över. Att jag fått jobba med en jättesnäll tjej idag som jag även fick skjuts av. Efter jobbet och efter att jag varit på affären, såg jag min dagmamma som jag var hos som barn. Det var väldigt längesen jag pratade med henne, så jag gick dit och det var så roligt att se henne. Hon betydde mycket för mig när jag var liten, och gör det fortfarande. Det var ett starkt möte.
Jag tittade också i en fotobok som jag fått av M från de två år vi jobbat och delat liv med varann.
Sen ringde jag och pratade med min familj.
De här sakerna gjorde mig bättre till mods.
Den sista perioden har jag varit tårögd ofta. Dels för att det varit så jobbigt att säga hejdå till människor som jag tycker om. Även för saker som varit tunga att bära. Nu kommer även tårarna för pressen jag känner att lyckas på jobbet och känslan av ensamhet. Men jag har botemedlet för när det kommer problem: then I remember my favourite things and I suddenly feel so glad!

Ett annan sak som inte kan misslyckas är att sjunga lovsång. Igår, innan jag åkte från Västerås, hann jag vara en halvtimma i min kyrka innan jag åkte. Hälsade på mina vänner som är som en familj för mig, och var sen med på lovsången. Älskar musikerna i min kyrka, de spelar och sjunger så att man inte kan sitta still. Det är som att trycka på en knapp, så fort jag börjar sjunga till Gud så ändras mitt mood. Det spelar ingen roll vilket humör man hade när man kom, man går därifrån leende och med en stor frid inuti. Det min ande som byggs upp och knuffar iväg negativa tankar som inte kan få stanna.
http://www.youtube.com/watch?v=UbSMfL5LuSo
Kari Jobe- "You are for me"

fina människor fint väder och god glass

Efter en intensiv vecka med konfirmationsavslutning och utflyttning och som grädde på moset en dagsresa upp till norrland i affärer så har jag nu haft några sköna dagar med hur gött väder som helst!
Ångermanland- mitt land
kopplade av på tåget.
Det roliga var sen att vi missade tåget från gävle-örebro och fick åka taxi istället så satte jag mig med tre random people från tåget men som jag hade kopplingar med alla tre! Vi hade jätteintressanta samtal de tre timmarna :D Gud tänker då på allt!
teen challenge reunion- M. Mm..!
hos stefan på värmlandsgatan, på taket :D
en speciell dag för en person med en speciell plats i mitt hjärta.
hemma hos käraste vänner.
lek och bus på fina Fias 40-års fest hos härliga familjen Wenhov.
Nationaldagen i Söderköping. M&M ochAnnika! 32 flaggor. 25 pers i kö till Smultronstället. Minst.
Härliga dagar har det varit! Det blir bra minnen att sätta in i tankesalbumet att plocka fram de dagar då jag kommer sakna de här människorna. För det kommer jag. Men den dagen, den sorgen. som min mamma brukar säga.

Nyhetskoll

Tycker synd om vår kung. Har inte brytt mig om att läsa om skriverierna innan, men nu har jag läst lite om hans intervju angående strippklubbsryktena. Jag tycker synd om vår kung. Han har inte gjort något! Våran kung är en mycket fin man som värnar dom sin familj. Han förtjänar att mötas med respekt för allt han gör för vårt land. En annan nyhet jag läste är att en av de inblandade i malexander morden, Tony Olsson, säger att han mött Gud. Han tar avstånd från kriminalitet, nazism och sitt tidigare liv. Jag skulle vilja läsa hans böcker. Jag hoppas att han talar sanning och att det inte är ett sätt att manipulera för att få sänkt straff. Men när man möter Gud så får det en effekt på hela ens liv. Gud välsigne honom hur det än är. Den tredje nyheten jag fastnade för är en liten notis i extra; nämligen en text som beskriver att Gunilla Gomér, en politiker efterlyser ett adoptionscentrum i Sverige. Hon vill att man istället för att göra abort, ska adoptera bort barnet. Bra! -äntligen en politiker som vågar gå emot strömmen!

på en båt i ett hav

Ljuvligt är rätta ordet på frågan hur det var i helgen. Ungdomar, konfirmander, ledare och besättning på missionsbåten Shalom i ett dygn blev helt fantastiskt. Det går inte att med ord beskriva det men jag är glad att jag fick ta fina bilder. Så fina minnen. Det var härligt.


gissa vad jag såg i lördags??

Det var ååår sen jag bloggade så jag tänker att jag kompenserar lite nu... Blev bjuden på mat på arabiskt vis hos mina grannar (sittandes på golvet) och det gjorde att jag också hade lite tid över att hinna skriva :)
Måste gå och jobba igen strax, men hinner slänga upp en bild på något vi såg i Norrköping i helgen!

 

hjälp va!!? va är det som händer den här tiden alltså? igelkottarna kommer fram på vägarna och alla kryper upp från sina gömställen. snart får vi inte plats allihopa.. hoppas han hittar nånstans att sova.. folkparken kanske?? :)


RSS 2.0