ora et labora

I Fredags gjorde vi en liten utflykt till San Fransisco Libre, en plats som ligger alldeles vid Managuasjöns norraste del. Det var tredje gången vi var där så det var roligt att få träffa pastorsfamiljen och församlingen igen.

Vila och bus.

På väg ut på landet.

Ett gammalt par vi hälsade på

Tar det lugnt och tårta till pastoran som fyllde år

I hettan såg vi en orm på deras gård som ringlade sig in i huset...

...men som tur var så tog den gamle mannen ihjäl den med en machete.

Jag träffade den här pojken; Isaiah.

Anyelo och Jeyson, från vår klass, predikade.

Jag och två i min klass höll lovsången och hela teamet profeterade- glödhett!

Pastorsparet.

Hönorna på gården.

• vi var med på en bönemarsch med barn och vuxna på landet, en clown var med och gjorde en massa lekar och flera barn tog emot Jesus.
• vår minibuss blev stoppad av en kontrollant som sa att vi inte fick ha frukt med oss. Han var något fascinerad över min skönhet så jag undrar om det inte var därför han stoppade oss.
• fick ett erbjudande att stanna på platsen p.g.a. ett aningen uppenbart frieri.
• åt färsk krabba och fisk, mycket gott.

Vi hängde lite i stan, var på stranden, åt glass, var på en konsert och bara tog det lugnt. Vi gjorde resan för att vi behövde förnya våra visum, men det blev också en trevlig tur! Därempot är det så skönt att vara hemma i Nicaragua igen. Det är här jag trivs. Det här är mitt land. Mina gator. Mina människor som jag kommer sakna så mycket när vi åker tillbaka till Sverige.

Bocay heter stället där vi var. Där håller man på med kaffeodling och exportering, bönor, ris och alla möjliga djur.

Under veckan hade vi möten varje kväll i olika kyrkor både i staden och utanför. En av kyrkorna var en liten kyrka med en sal och den var gjord av trä. Som i de flesta kyrkor här i Nica hade man plaststolar och det var fint dekorerat med tunna tyger i taket. Vi hade inget ljudsystem, man tog upp kollekt i en keps, det fanns inte tillräckligt med stolar till alla, så en del fick stå och några gånger försvann ljuset så det blev helt kolsvart. Men det jag tänkte på där är att det inte hänger på alla grejer runtomkring. Det var en stark närvaro av Den Helige Ande och vi bad för människor som grät, fick möta Gud, blev helade från inre och yttre sår. I varje möte predikade vi, vittnade, lovsjöng, bad, läste Bibeln, profeterade och gav kunskapens ord och bad för människorna. Vi evangeliserade också lite i byarna och fick sprida Guds kärlek till de vi mötte. Träffade massa fina barn som jag tog till mitt hjärta.

Det är en av de bästa sakerna jag vet, att be för människor som blir berörda av Gud, att leda dem närmare Jesus och att få se deras tårar när de får möta honom som kan fylla alla behov och torka deras tårar.

Tjena vad mycket folk det var. Men det var skönt att bada, läsa och gå omkring på stranden och vägarna.

Jag letade efter två små kompisar som jag fick under min första resa till Nicaragua 2006, två barn som sålde halsband, men jag hittade dem inte. Dock fick jag kontakt med andra härliga barn som kände dem. Vi hade en supergullig kvinna som var servitris på hotellet och även andra personligheter kommer jag att spara i mitt hjärta.

Finns inget bättre än att känna livsmod. Känslan som ger en hopp. En tyngd som är lätt att bära. Det ligger som bomull runt hjärtat. Och att veta att det inte bara är en känsla fyller mig med ännu mer glädje. Har en förtröstan på Honom som ger mig mening med mitt liv. Jag lever inte för mig själv. Han håller mig vid liv. Det jag gör är för Hans skull och dem Han älskar.

I det här underbara landet som jag kallar mitt hem lever man i ständig förändring. Nu har det varit stopp i närmaste staden i ett par dagar nu, p.g.a. en vägblokad som orsakas av orättvisor. Igår försökte vi ändå ta oss dit. Vi åkte genom sandiga vägar, en flod, i flera diken eftersom lastbilar blockerat vägen, genom ett smalt passage mellan två lastbilar och förbi folk längs vägen och poliser. Vi satt på ett flak och hela vägen och sjöng tillsammans. Längs stora vägen räknade vi till 100 lastbilar parkerade på vägen. Några förare hade satt upp hängmattor mellan däcken och låg och sov där. Jag vet inte hur länge de hade stått där. Men på en annan vägblokad som vi råkade hamna i en gång för några veckor sen, så fick man vänta tills regeringen tagit beslut och jag antar att det är så denna gång också.

Idag hade vi en härlig tid med våra elever som vi undervisar engelska. De brukar ha mycket energi så vi avslutade med en klassiker; fruktsallad!! Det var verkligen en hit. Tror vi måste köra det igen. Det gillar ju alla. Leken alltså.

ikväll hemma på vår gata.

I fredags hade vi en härlig dag på olika platser. Först körde vi till ett utsiktsställe, Mirador Catarina. Sen åkte vi till Granada. Där köpte vi lite souvernirer och åkte båt och såg lite öar och apor. Vi avslutade dagen med att gå på bio i Managua. Vi såg Jack & Jill. Då fick man skratta lite :) Riktigt härlig dag iallafall!

I helgen besökte vi en fattig del i staden som heter Puerta del Cielo (Himmelens port). Den andra delen av vårt team brukar gå dit varje måndag för att leka, be, sjunga och vara med barnen. Vi hade med oss de två nya svenskorna i vårt team plus förstärkning från Bethel, Redding.

Den här stunden då barnen fick be för en kvinna som hade smärta, gjorde mig så rörd. Jag fick tårar i ögonen.

supercute girl.

En liten pojke som heter Rey. Det betyder kung. Han står i utkanten av staden där man kan se ut över alla hus. Hans skjorta är med batman.

Så här kan man bo i Nicaragua.

Utsikt över staden.

Soptippen.

Vi samlade ca 75 barn i kyrkan och de fick måla profetisk konst. Det var underbart att se hur harmoniska de var.

Älskade barn.

Den här lilla pojken var smutsig och hade trasiga kläder, men det fanns en otrolig kreativitet och skicklighet hos honom.

Det härliga teamet från Bethel.

Min kyrka.

Precis som regnet vattnar marken och allt som lever, kommer Gud och släcker vår törst och fyller våra behov.

Det har jag fått vara med om idag. Vi var på hembesök hos flera familjer. Vi bad för en liten tjej med ett ett hjärta som skulle opereras, vi bad för en ung mamma och hennes tårar rann när vi sa att Gud ser hennes inre kamp och när vi fick lägga våra händer på henne och be för henne. Vi bad för en flicka med sjukdom i sina leder och för en man som kommer bli en förebild för sin familj och sin stadsdel.

Vi ber för att vi tror på att Gud kommer med HOPP. Vi ber för att vi ser att Den Helige Ande vill komma med förändring.

Jag tackar för den här dagen, att jag fått vara med och jobba för att Guds rike ska bli större.

Tack för all KÄRLEK du ger. Du är min klippa, min borg och mitt allt. Jag älskar dig.

Saknar just nu:

Idag har jag bland annat:

Ur: "Bortglömd Gud. Den Helige Ande- försummad?" av Francis Chan

Jag måste vara knäpp, för jag blir glad när jag läser och hör sånt här. Disciplin, att dö bort från sitt eget och obekväma situationer. Det kan bara bero på att Guds Ande bor inom mig och att jag gett Honom plats. I really love Him. Jag kan inte leva utan Honom. Det är det som kallas korsets dårskap. Många ser det som att slösa bort sitt liv. Min åsikt är att de stunder då jag känner att jag lever är då jag förstår att Han som har gjort himmel och jord har utvalt mig att gå Hans ärenden. Jag lever inte för mig själv. Det är det enda och bästa livet för mig.

I helgen var vi iväg med klassen på en retreat. Vi åkte några timmar med microbus på svår väg och kom fram till ett ställe dit vi varit en gång tidigare. Det som var fint var när vi gick ut på piren vilket var lovley!

MAAT!

Två mysiga bröder vilar i hängmattan

Mina fina nicaraguanska vänner

Härliga Anielka

Omgivningen i San Fransisco Libre

Du ska få se..

mhhm!

Båt med vulkan i bakgrunden

bonito

kyrkan/huset där vi bodde

hejdå!

Det hände så snabbt, han frågade hur jag ville ha det och då jag tänkt på

halvlugg innnan så tänkte jag att jag kanske skulle göra det, men jag

sa att jag inte visste, utan att han fick göra som han ville och så bara:

KLIPP!

...så var det gjort. Nu bearbetar jag det alltså..

jag och min lillasyster som numera vet allt om varann via bloggar, skype och mail. önskar vi kunde va närmare!