Zlatan, jag och verkligheten.
Idag är en historisk dag. Idag håller jag mitt nyårslöfte nr. 5, d.v.s. "Jag lovar att börja blogga".
Idag hände också något annat väldigt speciellt. Jag tittade ut genom mitt fönster och såg ett filmteam på fotbollsplanen. Och vid en närmare anblick såg jag till min stora förtjusning att det inte var vem som helst som stod där, det var Zlatan!
Jag känner mig mäkta stolt och kan nu lägga till i min lista över häftiga upplevelser :
Träffat Zlatan. (Träffat betyder, stått 4 meter ifrån honom.)
Det är inte varje dag jag möter Zlatan i sin guld limosine på väg från vår gård. Men idag hände det!
Det är sånt som händer när man bor på Cronmansväg.
Tack gode gud att jag inte ska gifta mig eller något sådant den här veckan. Det som hände igår är värt att berätta.
Några vänner och jag ville hitta på något roligt tillsammans så vi var på lazerdome. Det tar inte lång tid att komma över sin nervositet och jag förvånas över vilken otrolig känsla det är att skjuta någon. När jag som bäst springer runt där som en kristen torped beslutar jag mig för att springa in i en mörk tunnel. Men det visar sig att det inte är någon tunnel, utan en vägg. Jag får uppleva den sanna bilden av krig när mina motståndare skjuter på mig när jag har sjunkit ihop på golvet. Så fegt, att skjuta på en som ligger!
Som sagt var är jag tacksam att jag inte är bjuden på någon gala eller liknande eftersom min näsa är blå och svullen. Jag tror att Zlatan förstår, han har ju erfarenhet av skador.
Idag hände också något annat väldigt speciellt. Jag tittade ut genom mitt fönster och såg ett filmteam på fotbollsplanen. Och vid en närmare anblick såg jag till min stora förtjusning att det inte var vem som helst som stod där, det var Zlatan!
Jag känner mig mäkta stolt och kan nu lägga till i min lista över häftiga upplevelser :
Träffat Zlatan. (Träffat betyder, stått 4 meter ifrån honom.)
Det är inte varje dag jag möter Zlatan i sin guld limosine på väg från vår gård. Men idag hände det!
Det är sånt som händer när man bor på Cronmansväg.
Tack gode gud att jag inte ska gifta mig eller något sådant den här veckan. Det som hände igår är värt att berätta.
Några vänner och jag ville hitta på något roligt tillsammans så vi var på lazerdome. Det tar inte lång tid att komma över sin nervositet och jag förvånas över vilken otrolig känsla det är att skjuta någon. När jag som bäst springer runt där som en kristen torped beslutar jag mig för att springa in i en mörk tunnel. Men det visar sig att det inte är någon tunnel, utan en vägg. Jag får uppleva den sanna bilden av krig när mina motståndare skjuter på mig när jag har sjunkit ihop på golvet. Så fegt, att skjuta på en som ligger!
Som sagt var är jag tacksam att jag inte är bjuden på någon gala eller liknande eftersom min näsa är blå och svullen. Jag tror att Zlatan förstår, han har ju erfarenhet av skador.
