Bilkörning, tråkighet och moln
En stor del av den här sommaren har jag spenderat körandes i en bil på jobbet. Jag tror att min körning har förändrats till det bättre speciellt efter ett missöde förra veckan som kunde ha slutat med att jag fått ha en nackskada resten av livet. Jag tackar Gud att jag är hel och nu lägger jag mig inte på gaspedalen längre utan kör med försiktighet, med respekt för mig själv, min bil och andra trafikanter. När man kör i Nordingrå på sommaren då turistsäsongen är igång för fullt händer det ofta att man får stanna in och vänta på att den mötande ska köra före. Speciellt om det är en smal grusväg och en stor husbuss. Detta är självuppoffring och defensiv körning. Jag tycker det är så fint när man lyckas med det och kan tacka den andre för gott samarbete, ofta med en vinkning, man hinner inte så mycket mer. Denna unika företeelse gör att jag gladeligen ser framemot en smal väg och hoppas att jag ska möta någon.
Jag brukar lyssna på radio när jag kör, och hörde idag på när de pratade om vilka saker som är tråkiga. Jag håller med en klok människa som mailade in till radion och sa att hon tyckte diskussionen när folk pratar om det heter kex eller kex eller kaviar eller kaviar. Jag vill lägga till att det tråkigaste som finns är när några börjar tjata om vad som egentligen är pannkaka och vad som är plättar. Det måste vara det obetydligaste samtalsämnet. Det gör mig irriterad. En annan tråkig sak som Henrik Schyffert nämnde var att prata om lägenhetspriser. Vissa kan hålla på i timmar och prata om det. Då blir det patetiskt tycker jag. Varför ägnar vi inte bara tid åt att prata om det som är viktigt? Eller roligt? Eller spännande och annorlunda? Men javisst, om nån har lust att prata om samma gamla vanliga tråkiga saker, så varsågod, men håll mig utanför tack.
Detta blev så tråkigt att jag inte vill skriva mer. Jag hoppas på mer inspiration en annan dag.
Jag fascineras av moln som jag ser när jag kör. De är så vackra. Om jag lyckas fånga molnen på bild precis som de ser ut i verkligheten så blir jag väldigt glad. Det är det perfekta ögonblicket.
Vattenkrig, Kalle Anka och myskväll
Vi pratade också om gamla Disney filmer och tv program. Jag blev så sugen på att se de här gamla filmerna, det skulle vara så roligt att släppa det seriösa och allt som hör till att vara vuxen ett tag. Jag fascineras av de olika berättelserna och figurerna i filmerna. Jag är rädd att filmerna inte ska vara lika bra som när jag såg dem sist, men jag måste våga chansa. Jag vill ha barnasinnet kvar.
Idag var jag barnvakt åt min lillasyster. Vi hade vattenkrig, målade, läste Kalle Anka, hade myskväll och andra såna där saker som gör att man känner att man är ledig. Hon är verkligen en källa till kreativitet. När jag är med henne blir jag inspirerad att göra roliga och kreativa saker. När man är liten så bryr man sig inte så mycket om det blir fel, man gör sitt bästa och tycker det blir fint. Jag behöver komma ihåg det tänket, att det inte är farligt att misslyckas och att jag kan göra på mitt sätt, behöver inte tänka på vad andra ska tycka.
Den här helgen innebär verkligen avkoppling och tid för lek. Livet är en balans mellan arbete, lek och vila, som min lärare eva sa. Så nu lever jag alltså. Jag känner det. Jag känner livet i mig.
Handsprit, stress och medicin
Idag har jag fått erfara ännu en dag på mitt jobb, med allt vad det innebär. Mellan varje åktur i hemtjänstens fina bilar får jag träffa människor med ett långt liv bakom sig, och det är spännande att få en glimt av någons historia. Det är så mysiga tanter och farbröder som jag har förmånen att besöka varje dag. När man så har lite tid över och kan sätta sig ner och prata en stund har det stor betydelse både för dem och för mig själv. Idag har jag bl.a. hunnit med att diskutera konst, lägga hårrullar för första gången i mitt 20-åriga liv och bli utbjuden på opera! Mitt i all fokusering på att ha spritade händer, ge rätt medicin och hinna med nästa besök på 6 min, ser jag varje vårdtagare som en människa med ett behov att bli sedd och hörd. Det här jobbet är inte alltid lätt, det är en utmaning som jag klarar av med Guds hjälp. Men framförallt ger det mig så mycket att få del av människors berättelse, kunskap och omtanke. När jag möts av en sån kärlek, värmer det mig. Jag vill sprida den kärleken vidare och vara ett ljus som värmer där jag går fram.
