Passion, kärlek och uppoffrande
Det händer ofta att jag längtar efter att vara på en plats där Gud får använda mig helt och fullt som han har tänkt. Där den passionen och det jag brinner för får komma ut och där jag känner att "just här vill jag vara". Jag vill inte försumma den längtan, utan ta den på allvar och styra riktningen mot det målet. Men tänk ändå, faktiskt så kan Gud använda mig lika mycket på den platsen som jag drömmer om, som han kan använda mig precis där jag är just nu.
En kärlekshandling direkt från Gud är om jag skulle ägna min tid åt att möta mina vänners behov. Jag kan se några behov och fråga om någon behöver min hjälp, men endast Gud kan se alla mina vänners innersta behov. När han visar vem av mina vänner som behöver ett samtal, ett brev, en kram, ett lyssnande öra eller något annat, så får jag så mycket tillbaka. Det samarbetet som vi har, Gud och jag är så speciellt och vackert. När jag lyssnar in hans maningar så så blir det mitt i prick. Hans omsorg om sina barn är så stor.
Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.
Det dubbla kärleksbudet är något jag försöker leva efter och jag tänker ofta: hur kan jag älska min nästa på bästa sätt? Vad behöver just den här människan? På vilket sätt förstår den här personen att jag verkligen bryr mig om henne?
En annan mening som ofta dyker upp i mina tankar är Ingen har större kärlek, än att han ger sitt liv för sina vänner. Joh. 13:15
I den värld vi lever i är ensamhet ett stort problem och många vet inte ens hur man visar kärlek. Vi behöver mer av lojalitet, trohet och att offra sin egen bekvämlighet för andra. Kärlek är att älska någon utan att förvänta sig att den ska älska mig tillbaka. Mitt nyårslöfte nummer tre var: Jag ska tänka mer på andra än på mig själv. Det är ett mål som ger mig mycket glädje och som gör världen lite vackrare.
