Vardag, Fransmän och Högtid
Mycket vatten har runnit under broarna sen sist jag uttryckte mitt hjärtas mening i detta forum. Mycket vatten fick också jorden dricka när det regnade en hel del. Det var med en känsla av lycka jag trippade fram på Västerås gator idag. Iklädd bland annat kjol och basker såg jag nog ut som en liten tant där jag gick med apotekskassen i högsta hugg. Jag kände mig som Lotta på bråkmakargatan när jag gick där i regnet och nynnade för mig själv.
Jag skulle kunna berätta mycket om vad som hänt den senaste månaden. Hur jag blivit mottagen på ett väldigt fint sätt av underbara människor i den nya kyrkan jag går i. Vilka fina cykelvägar det finns här där vi bor nu, med långa alléer, fina lövträd och stora fält. Tystnaden och folktomheten som gör att Gud och jag kan prata alldeles ostört när vi går på promenad. Det språk jag fått möjlighet att lära mig mer av och få chans att utveckla och praktisera tillsammans med trevliga klasskompisar. Allt det här är vardag för mig just nu. Men jag kan inte berätta så mycket mer om det. Istället så berättar jag gärna historien om gitarren och vad som händer i allhegonahelgen om du frågar, för det är några av sakerna som upptar mina glädjeämnen för tillfället.
Något som är värt att nämna är vad som hände förr-förra helgen när jag var på en missionkonferens i Husqvarna. Det som var speciellt var att äta köttbullar på IKEA tillsammans med vänner och flera tillfällen av bön och lovsång till den högste guden. Men det som var ännu mer speciellt var att plocka upp två liftande fransmän som var på väg genom hela världen. De fick sova i kyrkan, fika Annas mammas bullar och lära sig att skära med osthyvel. Nu är jag en erfarenhet rikare, och har träffat ännu några till människor som jag kommer att komma ihåg mest på grund av deras nationalitet. För mig kommer de alltid att vara de liftande fransmännen och det måste vara en ära. De får plats i högen med bland annat den puerto ricanske kocken som jag träffade på ett flygplan och de amerikanska rockstjärnorna som blev våra närmsta vänner för en helg. Jag berättar gärna om de här historierna. De minnena gör mig glad.
Förra helgen var något av en högtid som skulle kunna platsa bland jul, påsk och pingst. Det var nämligen 50-års fest för Teen Challenge och re-union för alla gamla och nya TC:are. Det var med glädje i hjärtat som jag träffade mina vänner och återupplevde gamla minnen när vi bodde på allas vårat Götabro. Jag kan inte uttrycka mig tillräckligt för att beskriva mina känslor för detta underbara ställe som alltid kommer att kännas som mitt hem. I allafall, till min stora glädje hade TC bjudit in en människa som jag bara beundrar så mycket ,och framförallt då hennes toner. Viola heter hon som har fått en helt fantastisk röst som hon använder till att lovsjunga. Av alla jag träffade den här helgen var ändå mötet med Gud det som satte störst spår. Jesus är och förblir den som fått mitt hjärta och som aldrig kommer tappa det.
TC in my heart.
Grattis syster på din födelsedag! Gott nytt judiskt år och trevlig Eid al Fitr till alla!
Jag skulle kunna berätta mycket om vad som hänt den senaste månaden. Hur jag blivit mottagen på ett väldigt fint sätt av underbara människor i den nya kyrkan jag går i. Vilka fina cykelvägar det finns här där vi bor nu, med långa alléer, fina lövträd och stora fält. Tystnaden och folktomheten som gör att Gud och jag kan prata alldeles ostört när vi går på promenad. Det språk jag fått möjlighet att lära mig mer av och få chans att utveckla och praktisera tillsammans med trevliga klasskompisar. Allt det här är vardag för mig just nu. Men jag kan inte berätta så mycket mer om det. Istället så berättar jag gärna historien om gitarren och vad som händer i allhegonahelgen om du frågar, för det är några av sakerna som upptar mina glädjeämnen för tillfället.
Något som är värt att nämna är vad som hände förr-förra helgen när jag var på en missionkonferens i Husqvarna. Det som var speciellt var att äta köttbullar på IKEA tillsammans med vänner och flera tillfällen av bön och lovsång till den högste guden. Men det som var ännu mer speciellt var att plocka upp två liftande fransmän som var på väg genom hela världen. De fick sova i kyrkan, fika Annas mammas bullar och lära sig att skära med osthyvel. Nu är jag en erfarenhet rikare, och har träffat ännu några till människor som jag kommer att komma ihåg mest på grund av deras nationalitet. För mig kommer de alltid att vara de liftande fransmännen och det måste vara en ära. De får plats i högen med bland annat den puerto ricanske kocken som jag träffade på ett flygplan och de amerikanska rockstjärnorna som blev våra närmsta vänner för en helg. Jag berättar gärna om de här historierna. De minnena gör mig glad.
Förra helgen var något av en högtid som skulle kunna platsa bland jul, påsk och pingst. Det var nämligen 50-års fest för Teen Challenge och re-union för alla gamla och nya TC:are. Det var med glädje i hjärtat som jag träffade mina vänner och återupplevde gamla minnen när vi bodde på allas vårat Götabro. Jag kan inte uttrycka mig tillräckligt för att beskriva mina känslor för detta underbara ställe som alltid kommer att kännas som mitt hem. I allafall, till min stora glädje hade TC bjudit in en människa som jag bara beundrar så mycket ,och framförallt då hennes toner. Viola heter hon som har fått en helt fantastisk röst som hon använder till att lovsjunga. Av alla jag träffade den här helgen var ändå mötet med Gud det som satte störst spår. Jesus är och förblir den som fått mitt hjärta och som aldrig kommer tappa det.
TC in my heart.Grattis syster på din födelsedag! Gott nytt judiskt år och trevlig Eid al Fitr till alla!
