ora et labora

Tips från coachen:

*Sluta jämför dig med andra! Du har saker som du är bra på, som du kan utveckla. Titta inte på andra och tänk att du är sämre, utan bli peppad av andra som är duktiga på det de gör. Tänk att du är bäst på det du gör!

Exempel:

Jag har tänkt på att när jag lagar mat går det mycket bättre när jag tänker att jag är värsta proffset och låter mig vara lite stolt.

Mitt stora intresse, musiken och sången har jag utvecklat mycket mentalt genom att tänka att jag är bra och bättre än andra sångerskor. Jag har lyssnat på de bästa och tänkt att jag är bättre än dem. Man måste överdriva för att man själv ska fatta att man är bra.

Jag kan drömma mig bort och tänka på hur det skulle vara om jag var känd. Då tänker jag att jag satsat järnet och hamnat på topp där det kanske inte alltid är så glamoröst. När jag sen kommer tillbaka i verkligheten så är jag nöjd med att inte vara känd och har ändå fått en motivering att fortsätta att nå mina mål och drömmar.  

*Ta till dig beröm och komplimanger, släng bort negativa kommentarer. Alla ord vi hör påverkar oss, vissa mer än andra. Därför är det viktigt att du säger till dig själv att de dåliga kommentarerna inte stämmer.

*Öva, öva, öva! Man kan inte sitta och deppa för att man aldrig kommer kunna göra en fin halsduk som julklapp om man inte har börjat sticka ens. (eller hur man nu gör en halsduk, virka kanske)

*Sök information om din talang/ditt intresse. Prata med människor för att få tips och råd, googla m.m.

Du ska veta att du har ett stort värde. Du klarar mer än du tror. Tänk dig att du gör nånting som du länge velat göra, det är möjligt!

Vill avsluta med ett favorit citat:

"Att vara modig är att göra saker man inte vågar"

"Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus."
Fil.4:6-7

När jag börjar tvivla på att jag är på rätt ställe, när jag tänker "är det verkligen här jag ska vara?" och "jag är nog inte så bra på det här" så kan jag ana att de tankarna inte kommer från Gud. Eftersom jag har känt frid över beslutet att göra det jag gör, så kan jag veta for sure att Gud har en plan. Han är större än mig, han har alla pengar i världen, han bär hela världen på sina axlar och älskar mig. Och om det är sant, vilket jag vet, så vet han vad han gör, jag är nästan 100% säker på att jag hörde rätt när han sa att jag skulle teama, och om jag hörde fel när jag lyssnade så gör det inget, för Han har överseende med oss människor. Om vi inte väljer plan A, den väg han har tänkt, så har han alltid en plan B, plan C o.s.v..

Jag kan vara hur liten och osmart som helst, men Han är på min sida, och när jag ger Honom mitt hjärta, säger att jag vill följa Honom vart Han än går, så lägger Han allt tillrätta, Han ger mitt hjärta frid. Han är den som verkar genom mig, Han gör ett under! För hur mycket jag än skulle kämpa, så skulle jag inte klara av att vara så stark som jag måste vara nu. Det är omöjligt i min egen kraft, men tänk att Han vill samarbeta med mig...

Oj. Jag hade inte tänkt att predika, men det bara bubblar upp inom mig, du vet..

Egentligen hade jag tänkt skriva om saker som att jag trodda att jag hade kommit på en jättebra idé när jag kom på att jag kunde frysa in hackad lök, och var mäkta stolt för det, men det visade sig inte vara en så bra idé när hela frysen och allt i den fylldes av löksmak/doft. Jaja, då vet jag det till nästa gång.

Gårdags kvällen spenderades på kyrkan med undomsgruppen då vi lagade thai mat (rättare sagt, de andra lagade, jag föreslog att det skulle vara thai) Det var mysigt..

Ikväll ska jag försöka att inte glömma att tänka på tre saker som gjort mig lycklig idag. Det kan vara bra för att försöka muntra upp mig, och att veta att det finns mycket som jag är tacksam över.

hjärta hjärta hjärta

//Marlene