Mitt liv i färg
Matagalpa.
Dopceremoni i kyrkan.
Nattvard.
Familj.
Helig vecka i tjänst
Den här veckan kallas Semana Santa- Heliga veckan här i Nica. Det har verkligen varit annorlunda än en påsk i Sverige. Vår klass har varit i norra Nicaragua, där vi svenskar varit en gång tidigare vid jul. Långt bort från typisk svensk påskmat, godisägg, kycklingar och allt krims-krams som vi har under påsk i Sverige. Men jag har klarat mig utan det och än en gång fått prova på ett missionärsliv.
Bocay heter stället där vi var. Där håller man på med kaffeodling och exportering, bönor, ris och alla möjliga djur.
Under veckan hade vi möten varje kväll i olika kyrkor både i staden och utanför. En av kyrkorna var en liten kyrka med en sal och den var gjord av trä. Som i de flesta kyrkor här i Nica hade man plaststolar och det var fint dekorerat med tunna tyger i taket. Vi hade inget ljudsystem, man tog upp kollekt i en keps, det fanns inte tillräckligt med stolar till alla, så en del fick stå och några gånger försvann ljuset så det blev helt kolsvart. Men det jag tänkte på där är att det inte hänger på alla grejer runtomkring. Det var en stark närvaro av Den Helige Ande och vi bad för människor som grät, fick möta Gud, blev helade från inre och yttre sår. I varje möte predikade vi, vittnade, lovsjöng, bad, läste Bibeln, profeterade och gav kunskapens ord och bad för människorna. Vi evangeliserade också lite i byarna och fick sprida Guds kärlek till de vi mötte. Träffade massa fina barn som jag tog till mitt hjärta.
Det är en av de bästa sakerna jag vet, att be för människor som blir berörda av Gud, att leda dem närmare Jesus och att få se deras tårar när de får möta honom som kan fylla alla behov och torka deras tårar.
Lugn helg vid havet
Efter en maxad vecka med otroliga upplevelser och fina möten hade vi en ledig helg bara vi svenskar. Vi åkte till Pochomil som är en ort vid havet. Första kvällen vi var där var det väldigt lugnt, kändes som att det bara var vi som var där, men dagen efter, när vi satt och åt frukost, så började det. Det VÄLLDE in folk. Nicaraguaner åker på semester denna vecka, semana santa, påskveckan, och det måste varit flera tusen som var där på stranden.
Tjena vad mycket folk det var. Men det var skönt att bada, läsa och gå omkring på stranden och vägarna.
Jag letade efter två små kompisar som jag fick under min första resa till Nicaragua 2006, två barn som sålde halsband, men jag hittade dem inte. Dock fick jag kontakt med andra härliga barn som kände dem. Vi hade en supergullig kvinna som var servitris på hotellet och även andra personligheter kommer jag att spara i mitt hjärta.
