En vecka med Carola, Sthlm och tårar.
Efter en helg i malmö där jag träffade min syster och svåger och gamla vänner i Rosengård så startade förra veckan för mig med att göra min sista tenta. Hur kan man vara så nervös?
På onsdag sjöng jag tillsammans med de andra lovsångarna på ett Mirakelmöte med Stefan Edefors. Människor blev helade och vi fick lära oss att det finns kraft i namnet Jesus. Jag fikade med ett trevligt par, där mannen visade sig vara Frank Ådahls storebror, här umgås vi med eliten:)
På natten skulle jag sova hos Frida, men vi började be och hade en fantastisk bönestund under flera timmar, det är så underbart att få mötas och umgås tillsammans med vår himmelske far. Att få lägga fram andras behov och sina egna önskningar för att hoppas på svar från Han som har all makt, medlidande och omsorg om oss. Vi drog ner en bit av himlen till jorden.
På tordagen fyndade jag kläder och annat till sommaren. Jag är tacksam att jag har tillgång till pengar och att jag känner han som har alla pengar i världen<3
Nån dag i veckan, jag har faktiskt glömt vilken det var, hände nåt fantastiskt! Jag fick veta att Carola Häggkvist skulle komma till Life Center i Västerås och underbara Emma hade en biljett till mig! Vi grillade och sen fick jag tillsammans med alla tjejer som var där på Life Lady lyssna på denna vackra kvinna som delade med sig av sina tankar och gav oss råd. Självklart så sjöng hon också, och det mest fantastiska av allt; hon hade några profetiska budskap till några i publiken, och ett av dem var till mig! Jag blev överväldigad av Guds kärlek, att det prickade så rätt, precis på min situation. Jag kan nästan inte tro det, att jag fick en profetia av Carola!
Lördagen och söndagen spenderades i Stockholm tillsammans med fina vänner.. Vädret var strålande och godisremmarna goda och överrallt var det människor p.g.a. Sthlms marathon. När det redan är allmänt känt att jag gör tabbar och är virrig ganska ofta ibland så kan jag ju berätta vad som hände när jag skulle åka hem:
Jag och lillsyrran som varit på grönan skulle sätta oss på tåget hem till Västerås. Vi slog oss ner och hade åkt ganska långt när konduktören berättade för oss att vi inte var på väg till Västerås, utan till Uppsala! Vi hade tagit fel tåg. Alltså fick vi snällt åka vidare till Uppsala, väl där fick vi vänta i nån timme innan vi skulle få ta en buss hem. Konduktören hade sagt att vi bara skulle visa biljetten. Men när chaffören sa att det inte funkar så, att vi skulle vara tvugna att betala, och jag inte hade några kontanter på mig och jag visste att det här var sista tåget till västerås plus alla andra omständigheter som var, då kom tårarna... Jag kunde inte hålla emot, utan gick ut ur bussen och snyftade och visade alldeles äkta förtvivlan så att alla kunde se. Då ändrade han sig, jag antar att det var av medlidande, och vi fick åka med! Tänk en sån snäll man! Han får alla mina tack. Han är en mycket godhjärtad man!
Tack till Gud också och alla änglar som har beskyddat oss... 
