det liksom bubblar upp inom mig
När jag ändå är uppe för sent och inte kan gå och lägga mig så kan jag skriva lite och tömma ur känslorna. Det började igårkväll med en känsla av lycka. Den fortsatte den här morgonen efter att jag tagit tid att be och läsa Bibeln. Det är som att jag blir lättare när verksamheten i hjärnan får kopplas upp till hårddisken eller vad man nu ska kalla Gud. Det var en helt fel bild förresten. Jag gillar inte datorer ofta, de får mig att tappa tålamodet. Så jag stryker den metaforen.
Jag blir lättare när mitt lilla hjärta kopplas samman med Hans stora hjärta.
Om man ska försöka klura i var lyckan kom ifrån så kan man tänka att det kan bero på konserten jag var på igår. Jag mår bra av musik, speciellt när den är sådär bra. Så stolt över att jag känner den förste violinisten eller vad det heter i Norrköpings symfoniorkester. Han är så duktig!
Det bästa var filmmusik ur Gudfadern, Circle of life och när Matilda sjöng Du måste finnas.
"Du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig! Utan dig är jag en spillra i ett stort och stormigt hav... Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns"
Iallafall så fortsatte min känsla av lycka att infinna sig efter jag varit med lover of my soul imorse. Jag är helt säker på att det är han som är orsaken till varför jag känner mig glad. Det är inte bara "Jag är bara glad" som jag brukar säga, det är att han har gett mig en mening med att leva. Han är verkligen det bästa som hänt mig. Så jag ger inte nåt annat credit för vad han gjort. Han är värd all ära. Allt gott kommer ifrån honom. Det finns ingen som honom.
Den här känslan byttes efter att ha sett en alldeles hemsk film. Får konstatera än en gång att jag blir sjukt rädd av läskiga filmer och det håller i sig ungefär några timmar; så inte värt det! Såna gånger är det en fördel att mitt minne är som det är.
Min kur mot hemlängtan ikväll: Mjölk och mammas kanelbulle
