ora et labora

Teen Challenge Team Sweden, ca 30 pers. var de senaste dagarna i Norge för att bl.a. besöka Maritastiftelsen. Tårarna som brände bakom mina ögonlock var inte långt borta när jag fick vara med och träffa hemlösa och missbrukare på Oslos gator. Det som slog många var att det var så öppet, folk tog droger helt inför allas åsyn, och fattigdomen och desperationen lyste i deras ansikten. Jag fick möta människor som skakade och knappt kunde hålla ögonen öppna på grund av allt gift som fanns i deras blod. Dessa mina kära bröder och systrar har fått en stämpel och behandlas som luft av större delen av den norska och svenska befolkningen. Jag fick möta flera personer som haft en bakgrund som missbrukare och grovt kriminella, men som nu lever förvandlade och som förebilder i ett utgivande arbete. Marita har boende för ungdomar med extra behov, kontakt med kriminella som sitter på de stora fängelserna i Norge och café för missbrukare och prostituerade samt flera andra projekt som är helt otroliga. Vi delades upp i team om tre, och gick ut på gatorna för att se hur de arbetar med sin uppsökande verksamhet. Vi pratade med människor och bjöd in dem till caféet. Dit kom tjejen som satt på gatan och tiggde pengar, killen som jag hjälpte att bära alla hans grejer alltså också alla sprutor som han behövde, mannen som var helt bedövad av sin fix, killen med tydlig abstinens och alla de andra med liknande problem. Ett av de starkaste intryck jag fick var på stan när en blond, sminkad, lång och vacker tjej kom fram till mig och sa: "Jag ska vara ärlig med dig, jag behöver pengar till heroin, har du 50 kronor eller bara nåt, så vore jag så tacksam" Det var som att jag ville rycka ut mitt hjärta, det slet så i min själ och berörde mig djupt att få träffa nån som henne. Allt mitt medlidande vaknade. Jag kommer aldrig glömma henne. Jeg husker den blick en.

Att få göra den här resan, träffa så fantastiska människor och uppleva nya saker har gett mig inspiration att fortsätta motivera mina ungdomar att välja sina livsval noga och att leva för sina drömmar. Det har också gett mig en ännu större längtan att finnas för de svaga, de utblottade, de i världen värdelösa, men i Guds ögon värdefulla som de största skatterna. Jag ser dem som mina olycksbröder och systrar och vill ta mitt ansvar att göra det jag kan för att hjälpa dem. 

     

på caféet



mitt team





viktor utanför stortinget



på väg