ora et labora

---

...Börje och Solveig!

Jag känner ett äldre par som jag brukar besöka ibland. Idag åkte vi och fikade i Navestad, bara för att de älskar det området, och de får mig att upptäcka att jag gör det också. Innan det skulle jag ta bussen och gå upp till deras lägenhet. Jag hann inte gå hela vägen förrän Börje, 84 år, hämtar mig i sin bil. Han hör inte så bra, men är världens goaste västgöte med en otrolig humor och charm. Han ser två skator på gräset och berättar om skatboet han brukar titta på bredvid deras parkering. Han talar om vilket sjå skatorna har när de ska bygga boet. "De är festklädda" säger han med glimten i ögat. "Vad trevligt att du är här, då är det som det ska." säger han när vi sätter oss och äter lunch, som Solveig såklart hade berett för mig också utan att jag sagt att jag inte ätit. Och när vi sitter i bilen säger han "Tänk att lillan är med oss och åker igen." När Solveig börjar prata är det som en hel värld som öppnar sig. Hon berättar om sitt spännande liv, under och visioner, drömmar och längtan. Jag följer med in i hennes saga som är verklighet och kan lyssna i timmar. Hon är en kvinna med mycket mod och öppna armar. En sån värme som man blir omsluten av hemma hos Solveig och Börje, den är obeskrivlig. Gud har verkligen välsignat mig med extra mormor och morfar eftersom jag inte längre har kvar mina. Och jag är så tacksam!