ora et labora

Första dagen på jobbet gick bra. Det var mycket att lära sig på en gång. Så när jag kom hem blev jag ledsen för jag hade ingen att dela mina intryck med. Så jag började be. Det dröjde inte länge förrän jag blev påmind om den här sången som är från musikalen "Sound of Music" som jag såg med min lillasyster häromdan.

Så jag försökte tänka på det jag är tacksam över. Att jag fått jobba med en jättesnäll tjej idag som jag även fick skjuts av. Efter jobbet och efter att jag varit på affären, såg jag min dagmamma som jag var hos som barn. Det var väldigt längesen jag pratade med henne, så jag gick dit och det var så roligt att se henne. Hon betydde mycket för mig när jag var liten, och gör det fortfarande. Det var ett starkt möte.

Jag tittade också i en fotobok som jag fått av M från de två år vi jobbat och delat liv med varann.

Sen ringde jag och pratade med min familj.

De här sakerna gjorde mig bättre till mods.

Den sista perioden har jag varit tårögd ofta. Dels för att det varit så jobbigt att säga hejdå till människor som jag tycker om. Även för saker som varit tunga att bära. Nu kommer även tårarna för pressen jag känner att lyckas på jobbet och känslan av ensamhet. Men jag har botemedlet för när det kommer problem: then I remember my favourite things and I suddenly feel so glad!

Ett annan sak som inte kan misslyckas är att sjunga lovsång. Igår, innan jag åkte från Västerås, hann jag vara en halvtimma i min kyrka innan jag åkte. Hälsade på mina vänner som är som en familj för mig, och var sen med på lovsången. Älskar musikerna i min kyrka, de spelar och sjunger så att man inte kan sitta still. Det är som att trycka på en knapp, så fort jag börjar sjunga till Gud så ändras mitt mood. Det spelar ingen roll vilket humör man hade när man kom, man går därifrån leende och med en stor frid inuti. Det min ande som byggs upp och knuffar iväg negativa tankar som inte kan få stanna.