ora et labora

Råkade tänka vidare på en reflektion min kollega och vän T delade helt spontant idag. Han hörde några hantverkare i förbifarten och tyckte att deras sätt att prata med varann påminde om två 14-åringar. Nu har jag inget emot 14-åringar, tvärtom älskar jag att hänga med dem och fascineras över många smarta och snabbtänkta kommentarer och frågor de slänger ur sig på en sekund, senast idag fick jag vara med om det under tiden jag var på högstadieskolanskolan där jag är ganska mycket. Men vad vissa 14-åringar även hasplar ur sig är inte alltid så genomtänkta meningar som mycket väl skulle kunna såra. Så vad är orsaken till att göra sig lustig över någon annan, att skratta på någon annans bekostnad och säga saker som egentligen doesn't make any sense? Det finns många orsaker tror jag, men en är kanske att om en annan person blir förudmjukad, så slipper jag! Jag ser bättre ut i andras ögon. Liknar en försvarsmekanism tycker jag. Jag kommer på mig själv att jag har hört från minst en hantverkare jag känner att det ofta är en negativ jargong dem emellan. Men jag tror det förkommer i flera yrken och grupper. Och det måste någonstans bygga på en osäkerhet i sig själv. Vette fåglarna men jag tror inte man kommer långt med att vara kaxig. Inte i längden iaf. Att kunna visa sig svag är första steget i att kunna be om hjälp, som är en mycket viktig egenskap, speciellt som ledare. Jag tänker på missbrukare där enda sättet att komma ur sitt missbruk är att erkänna att man är missbrukare, att vilja sluta och ha motivationen att ta sig ur det. Så lägg ner din fasad för det är ingen människa som alltid är stark. Tänk vilken atmosfär vi skulle få om vi erkände våra misstag och brister för varann. Du vet väl att om du öppnar dig för en annan människa så är det 100% chans att hon/han öppnar sig även för dig.