Våren i Ransta
Det är mycket i spanskan de här veckorna. Annars hade jag följt med mina vänner på TC till Berlin imorgon. Men jag är glad för deras skull, jag tror att de kommer ha en häftig resa.
Och för att citera Isaks citat: "Prisa Gud! Här kommer skatteåterbäringen!" Det är fantastiskt vad glad jag blev när jag öppnade mitt kuvert. Åh, vilken uppmuntran, men stackars alla som måste betala. Det är inte rättvist. Men jag tackar Gud för de pengarna.
Idag vaknade fotbollstjejen i mig. Jag och lillasyster spelade fotboll, för jag blev så sugen. Och, åh, vilken lycka att få springa sig törstig i solen!
påskveckan
Den här veckan. Det började med att jag åkte till Borlänge och hälsade på ett gäng fotbollsintresserade, (eller mindre intresserade) fantastiska vänner. Jag hängde med på deras jobb som teamare där de hänger med kidsen i en fritidsgård, är på en skola som stöd m.m. Det arbete den här fritidsgården hade är värt en eloge, de hade hållt igång sedan 1975. Ledarna var jättetrevliga, ungarna underbara som alla barn är och placet var bra försett med innebandysal, alla möjliga spel som dart, biljard, fotbollsspel, wii och guitarhero. Det fanns ett café, tv, kiosk och skateramp. Såna ställen är guld värda. Jag var med och spelade innebandy och fick stryk av 11 åringar, med det var roligt och jag trivdes.
Vi var också uppe i backhoppningstornet i Falun. Det var jättefint men alla fick tvångstankar när vi var så högt uppe så jag tror inte att det kan vara meningen att man ska befinna sig så högt upp. Vi fick också vara med om eld jonglering och eldsprutning. Det var fint och stämningsfullt när solen gått ner. Det var det bästa stället att fria på.
Besökte min moster och hennes hund Kiwi också. Det var mysigt.
Lite mindre planerat blev det så att jag åkte på en påskkonferens över helgen för att stå i monter för Teen Challenge. Jag fick klartecken från Gud att jag skulle göra det, så från Hans sida var det tänkt. Där fick jag prata med många människor. Jag träffade gamla bekanta och nya. Och, hör och häpna, jag träffade en bandmedlem i Blindside! Han kom fram till mig och frågade var konsertlokalen var och jag pekade dit jag visste att den var och kände mig stolt över att ha ledsagat en vad jag anade mycket känd person. Wow. Jag lägger till det i min lista över kända personer jag träffat.
Natten till långfredag frös jag otroligt mycket och vaknade ungefär varje timme. Då tänkte jag på hur det måste ha varit för Jesus samma natt för 2000 år sedan, fast mycket värre förstås. Tänk att veta att man ska dö, vilken ångest han måste ha haft.
Och han gjorde det för oss, för alla människor. Den här påsken har det inte varit godis, ägg och kycklingar för mig. Det har varit Jesus och berättelsen om den första påsken och om Guds plan genom hela historian. Från det att människorna måste offra djur för att få närma sig Gud och räddas från döden till den dag då Jesus offrades som det perfekta påskalammet. Guds lamm som tar bort världens synd. Genom hans död och uppståndelse är vägen öppen till Gud och vi kan få ta emot evigt liv. Om vi tror och tar emot Jesus som vår hjälte i våra hjärtan. Temat på konferensen tre dagar var förlåtelse. Jesus har förlåtit alla mina fel. Men jag ska också förlåta och be om förlåtelse. Ordet förlåt öppnar upp och gör något speciellt, det verkar på ett starkt sätt. Kärleken överskyler alla fel.
Ingen, nej ingen har älskat som du.
Sommartid då alla åker bort
Och idag åker min emma till USA
Och på onsdag åker syrran och mattias till Tunisien.
Det blir många böner om beskydd.
Jag stannar här. Men jag är också i behov av böner.
Jag är tacksam för helgen, för så fina vänner jag har.
Konsert, presenter, bjuden på middag, och bra samtal har jag fått.
Frida och jag skulle släcka lamporna i lördags, vi kom på det när det var 10 minuter kvar.
Vi släckte en timma efter, hoppas det är okej för miljön.
Och tack och lov att Emma påminde om att klockan skulle ställas fram, hur ska man veta det annars?
Vad det händer!
Igår var en bra dag då jag och de andra på min spanska kurs berättade om spanska konstnärer- faktiskt intressant! sen var jag med Frida en stund, vi försökte fånga alla solstrålar, det var mysigt. På väg till centrum såg jag en kändis på Engelbrektsgatan! Alla som har sett Mästarnas Mästare på svt vet att det är den f.d. bandyspelaren som tog hand om en liten hund. Det är min första kändis i Västerås om man inte räknar med Jocke Lundqvist och Gabriel Hagenfors. Stort.
Pelle Fosshaug
Imorse förutom fika på säng fcik jag en överraskning! Mina gudföräldrar kom från Örebro för att fira mig. Och i helgen blir det ännu mer firande. Jag är tacksam till alla som kommer ihåg mig och det ska bli roligt att fira min födelsedag i Västerås för förstå gången.
För några veckor sen var jag med på en missionsresa till Lettland. Det innebar att jag fick lära känna nya människor från Sverige, Lettland, Norge, Danmark, Holland och flera länder. Totalt var vi 120 personer i vårt team. Vi fick möta fattigdom men komma med kläder, leksaker, mat, göra barnaktiviteter och framförallt med ett budskap om hopp och glädje. Den här resan gjorde stort intryck på mig, jag letar efter alla tillfällen dit Gud leder mig att få hjälpa människor praktiskt och att få visa att det finns en Gud som älskar dem. Det är så värdefullt att få ny vänner, så jag tackar Gud för Jemima, Inese, Antra, Mikus, Nina, Djim, Rikard, Jeroun, Leon, Åshild, Emil, Kaspars, Truuls, Esther, Danielle, Simone, Kevin, Robert, Mattias, Linnea, Rita, Louise, Palle och alla andra som blivit mina vänner.
Linnea och jag i Rezekne, Lettland
Love från Marlene.
un día bonito
Idag ser jag resultatet av att jobba med barn. De hostar en i ansiktet, nyser, snorar och smittar ner mig. Jag är förkyld. Men det är det värt! Det är mina små älsklingar.. Jag är inte lika sjuk som förra gången.. inte än i alla fall. Då kände jag mig som en kägla på en bowlingbana :D
Men trots att jag är lite hängig så hade jag en fin dag på högskolan. Jag gick på min lektion, hade några skratt med P, åt lunch, satt och pluggade och hann med att uppdatera mig lite i bloggvärlden också. Jag läste några bloggar bl.a. Kenzas och Minis blogg. De är två unga tjejer som redan har erfarenhet av att vara modeller. De hade jättefina bilder på sina bloggar. Jag läste också en en blogg som tillhörde en 18 årig trebarnsmamma, det var också roligt att läsa. Så modigt gjort av henne att välkomna sina barn till världen. Jag önskar av hela mitt hjärta att de här tjejerna ska få hinna hitta sig själva och inte låta nånting stå ivägen för den tid de behöver för att bli trygga i sig själva. Jag önskar dem all kärlek!
Det finns en orsak till varför den här dagen blev bra. Imorse kände jag mig så trött och sjuk, så jag funderade på om jag skulle vara hemma. Men jag kände att det var något speciellt och bestämde mig iallafall för att gå upp och när jag tog första steget in på högskolan lovade jag att "Jag ger den här dagen till dig Gud" Hela dagen fanns en glädje i mig. Jag levde på sångerna och behöll min glädje. Det är så skönt när han får vara mitt fokus. Det är inte alltid man är på topp, men när man gett sitt liv till Jesus så är ingen dag vanlig eller tråkig, om jag lever den för honom. Jag önskar att vi kunde vara mer tillsammans i vardagen.
En knäpp sak som jag upptäckte (upptäcka=descubrir på spanska) när jag skulle sätta mig vid ett ord, var att jag kände obehag när jag såg ett runt bord. Har aldrig tänkt på det förut men jag tror att jag bara inte gillar att sitta vid runda bord. När jag såg ett rektangulärt som var ledig så andades jag ut.. pretty weird, ha?
Rosengård- Sveriges skatt
Tomaskyrkan i Rosengård gick till olika instanser, däribland Polisen och förklarade att vi bad för dem, och frågade om det var något speciellt vi kunde be för. Polischef Börje Aronsson berättade om situationen just då. Han berättade att det i dagsläget var ungefär 100 ungdomar som var mest stökiga, sätter eld på saker o.s.v. Det bor ca 22.000 människor i RG varav 100 är stökiga. Förstår ni? Vi vet att under bränderna och upploppet i RG för ett tag sen, var det långt flera än bara människor från RG som var inblandade. När det blev känt att det hände något så visste hela stan om det och huliganerna åkte dit för att vara med.
Att det hände nåt, ja. Det är tråkigt att det ska vara en dålig nyhet man hör om RG. Sist var det att det var kackerlackor och fruktansvärda förhållanden i lägenheter i RG. Underbara Rosengård, med sina fantastiska människor från alla kulturer. Om media ändå kunde uppmärksamma de unga med sina drömmar, de äldre som har så mycket att berätta från sina hemländer, och gemenskapen. Sverige är rikt som har så många olika människo. Jag önskar att vi kunde ta vara på det! Mina möten med människor var fantastiska! Första gången vän, andra gången syster, bror. Jag skulle kunna prata hur länge som helst...
Hjälp mig be för Rosengård. Be för skola, polis, idrottsföreningar, Tomaskyrkan, politiker och människor som bor där. Be att kreativitet och livslust ska komma till de människorna. Be att de som fattar beslut är med och bestämmer om ett blomstrande Rosengård med stora framtidsplaner!
el cielo
Olyckan
Nu äntligen ska jag skriva lite om vad som hände för ett tag sen. Jag och min familj var på väg tillbaka till Västerås från Norrland där vi varit över nyår. Jag körde och det var jättehalt. Det var den 5 januari och min lillasysters namnsdag. Söder om Gävle körde jag för fort i en kurva. Jag fick tre sladdar och försökte manövrera bilen men det gick inte. Alla skrek och till slut hamnade vi i diket. Bärgningsbilen kom och hämtade den och vi fick komma in hos några snälla människor som bodde lite längre bort. Vi blev hämtade av en bekant och kom hem väldigt mycket senare än planerat.
Dagarna efter tänkte jag bara på vad som hade hänt. Och vad som skulle kunnat ha hänt. Jag gick igenom händelsen om och om igen. Som när jag tappade kontrollen och inte kunde göra nånting. Sekunderna innan man kraschar är obeskrivliga. När alla skrek. Men det som hände efter är också en bild som har fastnat. Min mamma sa att det luktade bränt och då tänkte jag att det kanske skulle börja brinna, så jag kastade mig ut ur bilen för att försöka öppna dörren där min lillasyster satt. Men bildörren gick inte att öppna, den hade törnat i något så att det inte gick. Det där kommer jag aldrig att glömma. Hon grät hysteriskt och jag blev så rädd. Men till slut fick jag upp dörren.
Vi var chockade länge efteråt och jag hade skuldkänslor för att vi måste köpa en ny bil.
Nu när jag har lite distans till det som hände är jag bara tacksam. För att vi inte blev skadade, för att det fortfarande finns snälla människor som tänker på andra, för att det just då inte kom någon lastbil som jag annars mötte hela tiden, för att vi fick tag på en annan bil och för att människorna i bilen vi mötte som såg allt, inte kom lite tidigare, för de hade en två-åring med.
Alla säger att vi hade änglavakt. Nu känner jag ännu mer en tacksamhet till livet och till Gud för att han ger oss beskydd.
Splittrad
När det är så där mycket så är det egentligen inte så farligt. Det är i mina tankar som jag bygger upp en mur. Men hur mycket jag än försöker att förstöra muren så går det inte. Den är för stabil för att jag ska kunna rasera den. Det enda sättet att förstöra muren är att ta bort en sten i taget, uppifrån. Jag måste ha hjälp av någon att göra det, för jag når inte upp.
När jag sätter mig ner, försöker andas och kopplar upp mig till den helige Gud så händer något. Jag lämnar över alla mina tankar till honom och får hjälp att sortera dem. Han raserar muren så att jag kan se vad som finns framför mig. Han hjälper mig att prioritera. Han som är allvetande. Bön handlar om attlämna över kontrollen.
Än en gång tänker jag på hur viktigt det är att ha en balans i livet. ande, själ och kropp är lika viktiga. Som min förra lärare E undervisade om: Livet ska vara en balans mellan arbete, lek och vila. Om jag tänker på vad som är mitt arbete just nu, att plugga spanska och jobba på dagis. Hur uttrycker jag mig i lek t.ex. att göra ett fotoalbum, spela piano, blogga. Och hur jag vilar bäst, kan vara att läsa en bok, gå en promenad eller ta en powernap.
Ora et labora - Bed och arbeta
LP-skivor, Julsånger och Packning
Igår träffade jag min kära vän Miriam i Stockholm. Det var så roligt att träffa henne! Vi fikade, såg på vakterna klockan 12 utanför slottet och andades in sthlm. Och Mirre kom på en idé, att vi skulle ställa oss och sjunga julsånger. Så vi sjöng på flera ställen i gamla stan och tjänade faktiskt en hel del pengar. Det var så roligt! Jag älskar såna spontana grejer där allt kan gå fel men då det ofta lyckas. Haha, det var så galet och jag ska alltid minnas det.
Idag packar jag och imorgon åker vi norrut. Hem. Äntligen. Blir där en vecka. Nu ska jag bara komma på nyårslöften. Det var ju ett år sen sist.
Julspecial
Den första julen handlade inte om att ha ett polerat hem och ett överflöd av julmat på bordet. Jag tror att det den första julen var kallt och bedrövligt. Då fanns inga stickade vantar som matchade till Marias snygga mammaklänning. Ingen god mat, inget varmt hem. Men en samlad familj och fina presenter. Det är nog det sista i den bilden vi valt att föra vidare som en tradition. Var en vis man/kvinna du med och gå med presenter till Norge, eller iallafall till någon som du vet behöver det. Idag finns det många som behöver en uppmuntran från dig.
Varje jul läser vi julevangeliet. Men den här julen funderar jag på vad den berättelsen egentligen betyder. Jesus är lika viktig för mig resten av året, så varför firar jag jul? Kanske just för att uppmärksamma och påminna mig själv och andra om vad det handlar om. Det finns så mycket mer än själva stallet och krubban. Det måste vara mer än en fin berättelse, för varför ska vi annars varje år om och om igen höra på den där berättelsen om när Maria och Josef skulle få barn? Här kommer lite mer som vi kanske inte alltid hör på julen.
Sakarias och Elisabet var släktingar till Maria och Josef. Elisabet kunde inte få barn, men de bad och levde som Gud ville så han gjorde ett under. Elisabet blev gravid lite innan Maria också blev det. Sakarias och Elisabet fick en son som hette Johannes. Han var utvald av Gud att berätta för människor om Jesus. Sakarias trodde inte på det när Gud sa till honom att de skulle få ett barn, så under hela Elisabets graviditet kunde han inte prata. När Johannes föddes fick han tillbaka sin röst och en del av det han sa om det här barnet var då: "..du ska bana väg för Jesus och ge hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna, för vår Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den ska en soluppgång från höjden besöka oss, för att ljus ska skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg." Luk.1:76-79
Visst är det fint? Det här står också i en profetia om Jesus som skrevs långt innan han föddes. Det är ord som varit speciella för mig den här julen och jag hoppas att det kan bli något som du kan ta till dig också.
"Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram."
Jes. 9:2
Jag tror att du som jag ibland inte vet hur du ska klara av att orka med allt jobbigt som händer. Vi förlorar dem vi älskar, människor sårar oss, vi känner oss ensamma och värdelösa, vi är stressade och trötta. Alla har vi sår på insidan som kanske inte har läkt. Men du ska inte tro på allt dina tankar säger. När jag känner ångest så ser jag inte ljuset i tunneln längre fram. Allt är bara becksvart mörker. Då är det så skönt att veta att Jesus kan byta ut ångest och ersätta den med frid. Han är det ljus som det står om i Bibeln. Han har kommit för att ge glädje till de fattiga, frihet till de fågna, syn till de blinda, frihet till de betryckta och förkunna ett nådens år från Herren. (Luk. 4:18-19)
Han bryr sig om dig, vilken situation du än är i just nu. Oberoende om du är flykting, svensk, ensamstående, tonåring, pensionär, hårdrockare, ateist, muslim, kristen, dataingenjör, lärare, sjuksköterska, arbetslös, florist, bibliotekarie, pilot, tandläkare, hemlös, fotograf, studerande, kock, modell, dagisfröken, författare, butiksbiträde, teamare, langare, reseledare, försäljare, musiker, drogmissbrukare, producent, lokalvårdare, pastor, kontorist, imam, busschaufför, musiklärare, elektriker, bankman, partypingla, barnmorska, psykolog, mäklare, taxichaufför, kriminell, frisör, socionom, fritidspedagog, nunna, antikhandlare, badvakt, prostituerad eller vad du än identifierar dig med så kan du ha en relation med Jesus som har identifierat sig med dig när han kom till jorden för att vara en människa. Han gick från en härlighet som inte kan förklaras i ord, till ett liv på jorden. Därför vet han vad du pratar om när du berättar för honom om smärta, tomhet, hånfullhet, hat, förudmjukelse, avundsjuka, ensamhet, svek, dåligt självförtroende, hunger, frusenhet och ångest. Gå till honom, han vill trösta dig. Han förstår bättre än någon annan.
"Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull, straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom." Jes. 53:3-6
Den här julen och resten av det här året vill jag ge respekt till en person som gör under, ger mig råd, har stor makt, är Gud, alltid kommer finnas, är min fullkomlige pappa och som ger mig frid. (Jes. 9:6) Jag kan inte behålla det för mig själv. Jag måste berätta för dig om min hjälte. Han heter Jesus. Lär känna honom du också.
Markus, Carina och Britney
"Denna dagen- ett liv". Som farbror Melker på Saltkråkan sa. Den här dagen har kanske inte varit den mest ultimata dagen man kan tänka sig, men det finns ändå små saker som man kan uppskatta. Som att få bo i ett varmt hus. Det är inte alla förunnat. Min mamma kommer dagligen i kontakt med Västerås hemlösa och missbrukare och det skär i hjärtat när vi tänker på hur de ska ha det i jul. Jag tycker verkligen inte om kyla, och ändå är det inte kallast nu. Jag skulle vilja att alla människor inte bara skänker en tanke, utan också gör vad de kan för att hjälpa någon annan idag, imorgon och hela tiden. Det skulle bli så mycket bättre om vi kunde tänka på andra istället för att tänka på oss själva för mycket. Sprid lite glädje nu i advent och även i fortsättningen. Det förändrar liv. Det låter klyshigt, men låt det inte bara vara en klysha, gör det till verklighet i ditt liv.
Ikväll vann Markus och Johanna i Stjärnor på is. Jag har gillat Markus Fagervall sen första dagen på Idol. Han har en sån otrolig känsla när han sjunger och så är han sig själv, lugn och galen på samma gång. Jag är stolt över att vara norrlänning när jag ser på honom. Så det var jätteroligt att de vann och att han vann Idol förut. Det är skönt med personer som är sig själva vart de än är, även i tv.
Jag diggar Carina Berg också. Hon är modig och söt på samma gång. Och så känns det som att hon lever sig in i det hon gör och bjuder på sig själv. Jag skulle vilja veta om hon är lika gullig annars också.
Åh, idag klämde jag tre fingrar i en dörr, det gjorde så ont! Senare klämde jag andra handen i en stol. Inte så lyckat. Men jag kan iallafall skriva så jag har inte brutit nåt som tur är.
I'm watching "Britney Spears: For the record" right now. Yeah, I know, I've been watching the whole night this evening. But it really made me thinking and understand how hard it is for Britney. This special life when you're so famous. She deserves better. Now she is only caught in some kind of sick world. She want freedom, but she can't get it. She is a sweet southern girl, just like somebody else. I like her. "Womenizer, womenizer.." It was really good to know a little truth about her. I thank God I'm not famous.
Hon hade en fin relation till sin pappa. Jag såg det när hon skämtade och berättade för de andra hur han är och när jag såg hur han gav henne sin favoritfrukost. Jag är glad att jag har en hel relation till min pappa. Jag skrattar åt hans torra humor, kanske för att jag har samma. Han gillar Tele 2 reklamen som går nu. Du vet den där "Born to be cheap" med ett svart får. Och han gillar Svensson Svensson. Det är det bästa, när vi skrattar tillsammans. Men jag uppskattar honom otroligt mycket också när det är svårt och jobbigt och då han ändå finns där för mig. Jag hörde en gång att den bild man har av sin pappa är ungefär vilken bild man har av Gud. Och då är jag lyckligt lottad. Ingen kan vara perfekt förutom Gud, men min pappa har verkligen tagit hand mig och gett mig det jag behöver. Och det tror jag gjort att jag har den barnsliga tro på Gud som jag har. Att pappa ordnar allt. Han älskar mig. Jag önskar att alla som har trasiga relationer till sina pappor skulle få upprättelse och få börja tro på en Gud som älskar dig. Och om det inte går, att du ändå låter Gud få läka dina sår, för han är en pappa som du kan lita på och som aldrig kommer såra dig, lämna dig eller svika dig.
Den pappan betyder allt för mig.
Bröllop, Dålig dag och Underbara ungar
Det blev ett så fint bröllop. Jag ville också att det skulle bli speciellt för dem två, att de fick allt fokus. Och det tycker jag att de fick, de var jättefina båda två och jag tappade nästan andan i kyrkan. Jag tror att de kommer få ett lyckligt och spännande liv tillsammans. Det var en rolig fest. Att träffa släkt och vänner och prata och ha roligt. Sådär så att man får lite energi att fortsätta leva sitt liv. Jag sov över på stället med min farmor och vi pratade hela nätterna om allt möjligt. Man kan inte tro att hon är 87. Men hon har upplevt så mycket och det är roligt att höra henne berätta. Boken om henes liv är så full med bokstäver som bildar berättelser.
Piip! (Byter samtalsämne...)
Jag läste mina anteckningar från igår och hittade ord som "jobbigt", "dåligt", "less" och "irriterad". När jag kom hem och fick vara ensam blev det bättre. Jag fick ett lugn inuti. Idag kändes det bättre. Jag skyller lugnet på Gud eftersom jag inte kan styra över mina känslor själv. Gud kan.
Slutet av dagen idag fick jag tillbringa i hallen på dagis med att beskåda en match i karate-brottnings-fäktning där två av mina underbara barn fightades med hjälp av armar och ben och en tre meter lång boaorm. Jag kunde bara inte avbryta dem för jag tyckte det var så roligt att se på. De la ner hela sin kraft på att sätta in ett bra slag och samtidigt försöka att inte skada den andre, för det får man inte på dagis. De fick in några riktigt bra fullträffar och jag såg bara till att de inte fick slå mot huvudet. Till slut hade en av dem ringt polisen för att de skulle ta fast fröken, men då smet jag.
Vad ni gör mot en av dessa mina minsta det har ni gjort mot mig.
Jag älskar de här barnen. De kan vara krävande, trotsiga, och envisa, men de är så mysiga och det de egentligen vill är att sitta i frökens knä. De är nyfikna, öppna, ärliga, fulla av kärlek och glädje. De är små människor och jag kan se potential i var och en av dem. Ibland sitter jag och funderar på hur de kommer vara när de bli äldre. Vilka begåvningar och talanger de har, och vilka spår de kommer sätta i framtiden. Deras blad har inte blivit fullskrivna än. Det finns hopp.
Vardag, Fransmän och Högtid
Jag skulle kunna berätta mycket om vad som hänt den senaste månaden. Hur jag blivit mottagen på ett väldigt fint sätt av underbara människor i den nya kyrkan jag går i. Vilka fina cykelvägar det finns här där vi bor nu, med långa alléer, fina lövträd och stora fält. Tystnaden och folktomheten som gör att Gud och jag kan prata alldeles ostört när vi går på promenad. Det språk jag fått möjlighet att lära mig mer av och få chans att utveckla och praktisera tillsammans med trevliga klasskompisar. Allt det här är vardag för mig just nu. Men jag kan inte berätta så mycket mer om det. Istället så berättar jag gärna historien om gitarren och vad som händer i allhegonahelgen om du frågar, för det är några av sakerna som upptar mina glädjeämnen för tillfället.
Något som är värt att nämna är vad som hände förr-förra helgen när jag var på en missionkonferens i Husqvarna. Det som var speciellt var att äta köttbullar på IKEA tillsammans med vänner och flera tillfällen av bön och lovsång till den högste guden. Men det som var ännu mer speciellt var att plocka upp två liftande fransmän som var på väg genom hela världen. De fick sova i kyrkan, fika Annas mammas bullar och lära sig att skära med osthyvel. Nu är jag en erfarenhet rikare, och har träffat ännu några till människor som jag kommer att komma ihåg mest på grund av deras nationalitet. För mig kommer de alltid att vara de liftande fransmännen och det måste vara en ära. De får plats i högen med bland annat den puerto ricanske kocken som jag träffade på ett flygplan och de amerikanska rockstjärnorna som blev våra närmsta vänner för en helg. Jag berättar gärna om de här historierna. De minnena gör mig glad.
Förra helgen var något av en högtid som skulle kunna platsa bland jul, påsk och pingst. Det var nämligen 50-års fest för Teen Challenge och re-union för alla gamla och nya TC:are. Det var med glädje i hjärtat som jag träffade mina vänner och återupplevde gamla minnen när vi bodde på allas vårat Götabro. Jag kan inte uttrycka mig tillräckligt för att beskriva mina känslor för detta underbara ställe som alltid kommer att kännas som mitt hem. I allafall, till min stora glädje hade TC bjudit in en människa som jag bara beundrar så mycket ,och framförallt då hennes toner. Viola heter hon som har fått en helt fantastisk röst som hon använder till att lovsjunga. Av alla jag träffade den här helgen var ändå mötet med Gud det som satte störst spår. Jesus är och förblir den som fått mitt hjärta och som aldrig kommer tappa det.
TC in my heart.Grattis syster på din födelsedag! Gott nytt judiskt år och trevlig Eid al Fitr till alla!
Tårar, Glädje och Kärlek
Bilkörning, tråkighet och moln
En stor del av den här sommaren har jag spenderat körandes i en bil på jobbet. Jag tror att min körning har förändrats till det bättre speciellt efter ett missöde förra veckan som kunde ha slutat med att jag fått ha en nackskada resten av livet. Jag tackar Gud att jag är hel och nu lägger jag mig inte på gaspedalen längre utan kör med försiktighet, med respekt för mig själv, min bil och andra trafikanter. När man kör i Nordingrå på sommaren då turistsäsongen är igång för fullt händer det ofta att man får stanna in och vänta på att den mötande ska köra före. Speciellt om det är en smal grusväg och en stor husbuss. Detta är självuppoffring och defensiv körning. Jag tycker det är så fint när man lyckas med det och kan tacka den andre för gott samarbete, ofta med en vinkning, man hinner inte så mycket mer. Denna unika företeelse gör att jag gladeligen ser framemot en smal väg och hoppas att jag ska möta någon.
Jag brukar lyssna på radio när jag kör, och hörde idag på när de pratade om vilka saker som är tråkiga. Jag håller med en klok människa som mailade in till radion och sa att hon tyckte diskussionen när folk pratar om det heter kex eller kex eller kaviar eller kaviar. Jag vill lägga till att det tråkigaste som finns är när några börjar tjata om vad som egentligen är pannkaka och vad som är plättar. Det måste vara det obetydligaste samtalsämnet. Det gör mig irriterad. En annan tråkig sak som Henrik Schyffert nämnde var att prata om lägenhetspriser. Vissa kan hålla på i timmar och prata om det. Då blir det patetiskt tycker jag. Varför ägnar vi inte bara tid åt att prata om det som är viktigt? Eller roligt? Eller spännande och annorlunda? Men javisst, om nån har lust att prata om samma gamla vanliga tråkiga saker, så varsågod, men håll mig utanför tack.
Detta blev så tråkigt att jag inte vill skriva mer. Jag hoppas på mer inspiration en annan dag.
Jag fascineras av moln som jag ser när jag kör. De är så vackra. Om jag lyckas fånga molnen på bild precis som de ser ut i verkligheten så blir jag väldigt glad. Det är det perfekta ögonblicket.
Vattenkrig, Kalle Anka och myskväll
Vi pratade också om gamla Disney filmer och tv program. Jag blev så sugen på att se de här gamla filmerna, det skulle vara så roligt att släppa det seriösa och allt som hör till att vara vuxen ett tag. Jag fascineras av de olika berättelserna och figurerna i filmerna. Jag är rädd att filmerna inte ska vara lika bra som när jag såg dem sist, men jag måste våga chansa. Jag vill ha barnasinnet kvar.
Idag var jag barnvakt åt min lillasyster. Vi hade vattenkrig, målade, läste Kalle Anka, hade myskväll och andra såna där saker som gör att man känner att man är ledig. Hon är verkligen en källa till kreativitet. När jag är med henne blir jag inspirerad att göra roliga och kreativa saker. När man är liten så bryr man sig inte så mycket om det blir fel, man gör sitt bästa och tycker det blir fint. Jag behöver komma ihåg det tänket, att det inte är farligt att misslyckas och att jag kan göra på mitt sätt, behöver inte tänka på vad andra ska tycka.
Den här helgen innebär verkligen avkoppling och tid för lek. Livet är en balans mellan arbete, lek och vila, som min lärare eva sa. Så nu lever jag alltså. Jag känner det. Jag känner livet i mig.
Handsprit, stress och medicin
Idag har jag fått erfara ännu en dag på mitt jobb, med allt vad det innebär. Mellan varje åktur i hemtjänstens fina bilar får jag träffa människor med ett långt liv bakom sig, och det är spännande att få en glimt av någons historia. Det är så mysiga tanter och farbröder som jag har förmånen att besöka varje dag. När man så har lite tid över och kan sätta sig ner och prata en stund har det stor betydelse både för dem och för mig själv. Idag har jag bl.a. hunnit med att diskutera konst, lägga hårrullar för första gången i mitt 20-åriga liv och bli utbjuden på opera! Mitt i all fokusering på att ha spritade händer, ge rätt medicin och hinna med nästa besök på 6 min, ser jag varje vårdtagare som en människa med ett behov att bli sedd och hörd. Det här jobbet är inte alltid lätt, det är en utmaning som jag klarar av med Guds hjälp. Men framförallt ger det mig så mycket att få del av människors berättelse, kunskap och omtanke. När jag möts av en sån kärlek, värmer det mig. Jag vill sprida den kärleken vidare och vara ett ljus som värmer där jag går fram.
Passion, kärlek och uppoffrande
Det händer ofta att jag längtar efter att vara på en plats där Gud får använda mig helt och fullt som han har tänkt. Där den passionen och det jag brinner för får komma ut och där jag känner att "just här vill jag vara". Jag vill inte försumma den längtan, utan ta den på allvar och styra riktningen mot det målet. Men tänk ändå, faktiskt så kan Gud använda mig lika mycket på den platsen som jag drömmer om, som han kan använda mig precis där jag är just nu.
En kärlekshandling direkt från Gud är om jag skulle ägna min tid åt att möta mina vänners behov. Jag kan se några behov och fråga om någon behöver min hjälp, men endast Gud kan se alla mina vänners innersta behov. När han visar vem av mina vänner som behöver ett samtal, ett brev, en kram, ett lyssnande öra eller något annat, så får jag så mycket tillbaka. Det samarbetet som vi har, Gud och jag är så speciellt och vackert. När jag lyssnar in hans maningar så så blir det mitt i prick. Hans omsorg om sina barn är så stor.
Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.
Det dubbla kärleksbudet är något jag försöker leva efter och jag tänker ofta: hur kan jag älska min nästa på bästa sätt? Vad behöver just den här människan? På vilket sätt förstår den här personen att jag verkligen bryr mig om henne?
En annan mening som ofta dyker upp i mina tankar är Ingen har större kärlek, än att han ger sitt liv för sina vänner. Joh. 13:15
I den värld vi lever i är ensamhet ett stort problem och många vet inte ens hur man visar kärlek. Vi behöver mer av lojalitet, trohet och att offra sin egen bekvämlighet för andra. Kärlek är att älska någon utan att förvänta sig att den ska älska mig tillbaka. Mitt nyårslöfte nummer tre var: Jag ska tänka mer på andra än på mig själv. Det är ett mål som ger mig mycket glädje och som gör världen lite vackrare.
Sol, festförberedelser och en klyscha
Sommaren har kommit med en minst sagt värmande sol. Denna gång har jag kommit ihåg gamla misstag och smörjt in mig med solkräm. Det är inte alltid jag tagit solens strålar på allvar, men nu vill jag inte vara nog försiktig. Men det räcker inte att komma ihåg bara en sak, nu gäller det att få in vanan att dricka mycket. Det tog en stund innan jag förstod varför mitt huvud sprängde och varför jag försvann som in i dimman. Solen, så underbart skön, men ack så förädisk.
Inför den stundande avslutningen av terminen ordnas och grejas det för fullt. Det roliga med att vara med i festkommitén är att få vara med och bestämma vad festen ska innehålla, det jobbiga är att det händer så väldans mycket på ett år, att det är svårt att sammanfatta och begränsa till tre timmar.
Så mycket har hänt på ett år. Nya vänner som blivit nära vänner, teori som sparats som värdefull kunskap hos mig, tillämpningar som har betydelse för mitt liv, men framförallt en fortsatt resa tillsammans med Jesus där jag har fått växa och Han fått en mer betydande roll i mitt liv.
Jag ångrar inte detta år. De sa att bibelskola är en bra grund att ha med sig innan man går vidare i livet. Vad jag inte förstod då är att det skulle bli ett livsförvandlande år. Det låter klyschigt, men det är sant. Jag är säker på att jag fortfarande kommer prata om tiden på Götabro när jag är typ 70. Jag kommer ha tårar i ögonen när jag lämnar på söndag.
