ora et labora

Den här dagen började med mitt sämsta morgonhumör vilket mina närmsta har fått erfara genom åren- inte nådigt. Jag ville bara stänga in mig och inte träffa nån. Speciellt inte sitta i möte hela dan. Men eftersom jag tror på en Gud som är större än omständigheter, som ger värme till den som fryser, så bad jag honom om hjälp. I all förtvivlan och i min ärliga bön och brustenhet såg han vad jag behövde och svepte in mig i sin stora filt av tröst och gav mig balsam för själen.

~everything changes, but you stay the same~

Och även om man kan bortförklara det som hände med att mitt humör skiftar väldigt brutalt och att saker var planerade sen innan, så vill jag tacka Gud för den här dagen. Att jag fick en present gjorde inte saken sämre. Som jag brukar säga: "En present är aldrig tung att bära" (Nej nu ljög jag, jag har aldrig sagt det förut, men det ska bli mitt ordspråk.)

"Det är lätt att få dåligt samvete" konstaterar jag när jag ser att timmarna går och jag försöker bli nöjd innan jag kan gå och sova. Men det gör inget, alla andra bloggare sitter också uppe efter att de kommer hem.. iallafall de som bloggar 3000 gånger per dag:D Måste få tänka så för att inte känna mig dålig. En annan sak är att hitta inspirationen, ta upp tråden till skrivandet igen. Men den här dagen borde vara optimal att blogga om.

Här är varför:

Jo, det är så att jag har varit så glad idag. Bara skinit ikapp med solen med mungiporna uppe nästan hela tiden. Vet inte riktigt varför, men det händer ibland, att jag känner mig så lycklig, och det kan nästan bara förklaras med att jag har allt jag behöver i Gud. När jag tar tid med honom blir jag bekräftad och älskad så det känns in i hjärteroten. Det är den känslan som kallas frid. Och det är mer än en känsla. Det är en grundtrygghet som gör att jag inte rubbas när allting stormar runtomkring. Det hoppet jag får, är utan gräns. Jag kan inte låta bli att tro på det. Det är som att vara hög på nåt fast utan hemska konsekvenser. En ständigt infinnande ro i själen, en lycka som ligger som en tyngd i mitt bröst.

Och vad som kan bidra ännu mer till mitt välbefinnande är min relation till världens bästa team-kompis. Vi delar allt med varann. Vår senaste grej är att vi ofta hjälper varann genom att bekänna och erkänna brister vi har, misstag vi gör och saker som tynger våra samveten. Det finns nåt befriande i att erkänna en svaghet för någon annan. Jag märker att det gör vår relation djupare.

Det gör inte saken sämre att jag har mitt fina sminkansikte på mig, håret är nästintill perfekt och jag ser fantastisk ut. (trodde inte att jag skulle skriva det, men självkänslan är på topp)

När man känner så här kan man inte annat än att älska det man gör. Att jag får hänga med ungdomar, bekräfta dem, ge dem stöd, peppa dem och finnas där är det bästa som finns. I love it! Och jag blir så stolt över dem.

Funderar på om jag kommer kunna köpa några fina vårkläder nu när solen börjar titta fram. Älskar de ljusa jeansskjortorna, den här såg jag och M på Gina igår. Fin va?

En av våra ungdomar frågade om min drömkille ikväll. Han försökte verkligen med all sin fantasi att komma fram till vem jag skulle vilja ha, men det gick varken med kontorskille som tjänar bra(nej jag tror inte jag nånsin kommer leva rikt), svensson som jobbar på posten(nej för jag vill ha nån som vill leva ett spännande liv, förlåt alla brevbärare, jag är säker på att ni är med om riktiga äventyr ibland), smal och lång kille eller biff med backslick. Nej jag vet inte om det finns nån som är mer kräsen än jag. Mannen för mig kanske inte finns helt enkelt. Men det tror jag nog ändå. Bara att jag har lite svårt att fatta vem det är eller att han finns men att vi inte har träffats än. Man kan ju träffa sin blivande på bussen, på ica eller åhléns, i en toakö eller i Zimbabwe. Det vet man inte. Iallafall så vill jag att det ska vara stora blinkande pilar och ett rosa skimmer med små stjärnor och hjärtan omkring honom med stort h. Så att jag inte missar att säga hej.

Malin fick en bild av nåt som hon hade lekt med när hon var liten. Hon beskrev det ungefär som en ask man kunde öppna och små dockor man flyttade runt. Jag tänkte och kom på: -Polly Pocket! Vilka minnen man får!

Fler minnen- Spice Girls!



Hittade en bra bild på Victoria Beckham- Posh! Visst är hon fin!

För nån dag sen skulle jag byta lampa i badrummet men lampgloben satt så hårt att M fick hjälpa mig. Vi stod där båda två och slet och drog i lampan, men det resuterade i att hela lampan lossnade från taket. 

Imorse vid frukost hände det igen; jag skulle öppna skruvkorken på filpaketet, men det gick sannerligen inte. Jag tänkte att det skulle vara pinsamt att behöva ringa nån för att be om hjälp att öppna ett filpaket även om jag gärna ofta tar emot hjälp, så jag tog i med alla krafter jag hade, och lyckades. 

Redan när jag föddes var jag ett litet "pevele" och det har alltid varit "lilla marlene, liten och klen". Jag är inte speciellt stark, även om jag fått flera komplimanger för att jag är bra på att bära möbler och andra saker. 

Men jag tänker att det handlar inte så mycket om mig själv, om jag är tillräckligt duktig. I det verkliga livet behöver jag ofta be om hjälp från helig Gud och bekänna att jag klarar det inte utan honom. Andra gånger försöker jag i min egen kraft och det kan gå, men då blåser min stolthet upp ännu mer. 

Den svenska människan vill gärna klara allt själv. Men det är omöjligt. Ju mer jag provat att klara mig själv, märker jag att jag är beroende av Gud. Jag har bjudit in honom, och det är han som får styra mitt liv, inte jag. Det kanske låter som en omöjlighet och dårskap för en individualistisk modern människa, men det är går. 

"Jag är svag, för i honom är jag stark" Och det kan jag skriva mycket mer om..

Det finns några gånger i livet som livet står stilla. Då det bara finns en sak som är viktigt, och man prioriterar det. Tiden stannar. Min prioritering just nu är min nära person som ligger på sjukhus. Livet fortsätter säkert på som vanligt men för mig är det nog bra att jag får koncentrera mig på att tänka och samla förvirrade tankar.

Det här har hänt idag: 

på sjukhuset

guitar hero med bästa kusiner

Flisa orkade inte se hela filmen.

Your presence’s resting here upon my shoulder

My mind is weak at the glimpse of your throne

When I am all alone, I hurt myself and driving without angels

Still you are there with me to comfort me, to guide me, to lead me to your heart.

Lord, how I love the quiet place when you whisper things of love to me

And when I see your beauty I am filled with wonder

It’s obvious you take my breath away.

Det är fantastiskt hur bara en dags skillnad kan ordna så att det blir ett nytt år. I år hade jag inga förväntingar på detta nyårsfirande, jag ville bara ha en positiv inställning och ett öppet hjärta för vad Gud ville göra. Jag hade inte kommit på några nyårslöften de sista skälvande timmarna innan tolvslaget, men när jag var med i lovsången som spelades i kyrkan på Unite, efter att festen var slut, stod jag på knä inför honom och så gav den helige ande mig orden som jag fick ge till min Jesus.

Jag vill lova DIG

Det är mitt enda nyårslöfte och min längtan för det här året. Att falla ner inför honom vara i hans närhet.

Aaron Jayne predikade igår, här är min anteckningar. Det var riktigt bra! Han berättade också en historia om ett lejon som hade en pudels hjärna. Bli det lejon du redan är var budskapet.

"Vi lever våra liv varje dag utan att behöva tro. Faith. ...På kyrkogården finns den största skatten. Där finns potential. Där finns idéer som inte satts i verket, drömmar som aldrig uppfyllts, sånger som aldrig sjungits o.s.v. ...Gud vill att du ska göra nya saker, han bryr sig inte om saker som du har gjort tidigare. Han vill se dig göra mer! ...Många mnskr begränsar oss. Men så ska det inte vara. Det enda som ska begränsa oss är Gud. Och han sätter två begränsningar på oss. Ef. 3:20. De två sakerna är vad du ber och vad du tänker/drömmer om. Vi tänker för smått. Vi drömmer för smått. Vi ber om att Gud ska ge oss mer kraft, mer kärlek-men det är fel! Vi har redan fått allt kraft och all kärlek. Varför kliver vi inte ut i Kristi fullhet? ...Om den här boken(Bibeln) säger att jag är kungligvärdig och rättfärdig, då är det stolthet och högmod om jag säger emot det. Vi säger att det är ödmjukhet, men det är falsk ödmjukhet. Jag tänker börja vandra i den kraft gud har berett för mig. Gud är inte imponerad av det du har gjort tidigare. ...Oavset hur många som älskar dig, ska du se på Jesus. Gud tog inte med dig direkt upp till himlen, han lämnade dig på jorden för ett syfte. ...Allsmäktig=alltid full av kraft. Du kan inte ana vad som finns i djupet på insidan av den mnska som sitter bredvid dig. Gud gömmer en potential i mnskor. Vad du gör med den är din gåva till Gud."

Ikväll tog vi en tur i Nkpg. Vi såg på den fina belysningen och gick i industrilandskapet och Knäppingsborg. "så shoppa, fika, ät och njut i knäppingsborg"

Nu till första advent har det blivit som en explosion av ljus i höstmörkret. Veeery nice. I like!

Vi räknade till 17 julgranar och de inne på coop gilldes. När vi stod i kassan sa jag till M: "kommer du ihåg igår?" Vi var då där för att handla grejer till en julfest. Jag skulle betala, och när tjejen i kassan sa att summan blev 7000:- blev jag lite överraskad. Vi kunde ha gått därifrån och betalat så mycket, men som tur var så var köpgränsen överskriden. Efter ett tag upptäckte vi att kassörskan slagit fel på 5000:- så det ordnade sig till slut. Det blev dagens hämta-andan-minne.

Lite bilder från kvällen:

När jag ändå är uppe för sent och inte kan gå och lägga mig så kan jag skriva lite och tömma ur känslorna. Det började igårkväll med en känsla av lycka. Den fortsatte den här morgonen efter att jag tagit tid att be och läsa Bibeln. Det är som att jag blir lättare när verksamheten i hjärnan får kopplas upp till hårddisken eller vad man nu ska kalla Gud. Det var en helt fel bild förresten. Jag gillar inte datorer ofta, de får mig att tappa tålamodet. Så jag stryker den metaforen.

Jag blir lättare när mitt lilla hjärta kopplas samman med Hans stora hjärta. 

Om man ska försöka klura i var lyckan kom ifrån så kan man tänka att det kan bero på konserten jag var på igår. Jag mår bra av musik, speciellt när den är sådär bra. Så stolt över att jag känner den förste violinisten eller vad det heter i Norrköpings symfoniorkester. Han är så duktig!

Det bästa var filmmusik ur Gudfadern, Circle of life och när Matilda sjöng Du måste finnas.

"Du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig! Utan dig är jag en spillra i ett stort och stormigt hav... Jag vore ingenstans, jag vore ingenting om du inte fanns"

Iallafall så fortsatte min känsla av lycka att infinna sig efter jag varit med lover of my soul imorse. Jag är helt säker på att det är han som är orsaken till varför jag känner mig glad. Det är inte bara "Jag är bara glad" som jag brukar säga, det är att han har gett mig en mening med att leva. Han är verkligen det bästa som hänt mig. Så jag ger inte nåt annat credit för vad han gjort. Han är värd all ära. Allt gott kommer ifrån honom. Det finns ingen som honom. 

Den här känslan byttes efter att ha sett en alldeles hemsk film. Får konstatera än en gång att jag blir sjukt rädd av läskiga filmer och det håller i sig ungefär några timmar; så inte värt det! Såna gånger är det en fördel att mitt minne är som det är.

Min kur mot hemlängtan ikväll: Mjölk och mammas kanelbulle 

hämtat från
http://grioa-texter.blogspot.com/

Vila i frid Andrés. Dina ord lever fortfarande.


Dom har pool, golfskor och biljardbord
Jag har öppna ögon, öppna dörrar, söker lyckan inombords
Dom, dom har sin trygghet men knyter näven bakom ryggen
Jag har stora delar kärlek knyter näven högt i luften
Håller brutna löften ägnar tid åt pengar
Vilar i vattensängar men dom älskar schemalagt
Jag, jag målar asfalt, dom har grindar, dom har larm och lampor
som tänds med rörelser så det är dags att slösa megawatt för vi äger en hel rörelse
Dom, dom bränner sedlar men brinner inte för nåt
Jag, jag brinner ständigt. Dom har leasade dieselbilar drivna med fyrhjulsdrift
Jag har äkta drömmar rivna ur höghusgift, skrivna ur ren passion
Dom äger en miljon, 30 rum och kök men alla bjudna är plast
Jag har en hel värld att dela och alla jag känner får plats
Dom, dom avlar ett monster snart för sent för abort
Dom tror sig vara mer än celler, bygger celler runt sig själva
Jag, jag nekar till brott
Dom tror sig kunna rubba berg men dom kan inte röra mig ryggen
Min skatt ligger i benmärg
Dom kan fucking klä sig i regnbågen men jag har ändå mer färg
Dom grindar dom har larm och lampor som tänds med rörelser
Så det är dags att slösa megawatt för vi äger en hel rörelse
Utöver det så överlever vi men missnöjet har kort stubin, minns att
Du och jag är samma sort det är samma sport vi utövar
Sporten heter överleva, livet tar oss aldrig levande

Tips från coachen:

*Sluta jämför dig med andra! Du har saker som du är bra på, som du kan utveckla. Titta inte på andra och tänk att du är sämre, utan bli peppad av andra som är duktiga på det de gör. Tänk att du är bäst på det du gör!

Exempel:

Jag har tänkt på att när jag lagar mat går det mycket bättre när jag tänker att jag är värsta proffset och låter mig vara lite stolt.

Mitt stora intresse, musiken och sången har jag utvecklat mycket mentalt genom att tänka att jag är bra och bättre än andra sångerskor. Jag har lyssnat på de bästa och tänkt att jag är bättre än dem. Man måste överdriva för att man själv ska fatta att man är bra.

Jag kan drömma mig bort och tänka på hur det skulle vara om jag var känd. Då tänker jag att jag satsat järnet och hamnat på topp där det kanske inte alltid är så glamoröst. När jag sen kommer tillbaka i verkligheten så är jag nöjd med att inte vara känd och har ändå fått en motivering att fortsätta att nå mina mål och drömmar.  

*Ta till dig beröm och komplimanger, släng bort negativa kommentarer. Alla ord vi hör påverkar oss, vissa mer än andra. Därför är det viktigt att du säger till dig själv att de dåliga kommentarerna inte stämmer.

*Öva, öva, öva! Man kan inte sitta och deppa för att man aldrig kommer kunna göra en fin halsduk som julklapp om man inte har börjat sticka ens. (eller hur man nu gör en halsduk, virka kanske)

*Sök information om din talang/ditt intresse. Prata med människor för att få tips och råd, googla m.m.

Du ska veta att du har ett stort värde. Du klarar mer än du tror. Tänk dig att du gör nånting som du länge velat göra, det är möjligt!

Vill avsluta med ett favorit citat:

"Att vara modig är att göra saker man inte vågar"

"Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus."
Fil.4:6-7

När jag börjar tvivla på att jag är på rätt ställe, när jag tänker "är det verkligen här jag ska vara?" och "jag är nog inte så bra på det här" så kan jag ana att de tankarna inte kommer från Gud. Eftersom jag har känt frid över beslutet att göra det jag gör, så kan jag veta for sure att Gud har en plan. Han är större än mig, han har alla pengar i världen, han bär hela världen på sina axlar och älskar mig. Och om det är sant, vilket jag vet, så vet han vad han gör, jag är nästan 100% säker på att jag hörde rätt när han sa att jag skulle teama, och om jag hörde fel när jag lyssnade så gör det inget, för Han har överseende med oss människor. Om vi inte väljer plan A, den väg han har tänkt, så har han alltid en plan B, plan C o.s.v..

Jag kan vara hur liten och osmart som helst, men Han är på min sida, och när jag ger Honom mitt hjärta, säger att jag vill följa Honom vart Han än går, så lägger Han allt tillrätta, Han ger mitt hjärta frid. Han är den som verkar genom mig, Han gör ett under! För hur mycket jag än skulle kämpa, så skulle jag inte klara av att vara så stark som jag måste vara nu. Det är omöjligt i min egen kraft, men tänk att Han vill samarbeta med mig...

Oj. Jag hade inte tänkt att predika, men det bara bubblar upp inom mig, du vet..

Egentligen hade jag tänkt skriva om saker som att jag trodda att jag hade kommit på en jättebra idé när jag kom på att jag kunde frysa in hackad lök, och var mäkta stolt för det, men det visade sig inte vara en så bra idé när hela frysen och allt i den fylldes av löksmak/doft. Jaja, då vet jag det till nästa gång.

Gårdags kvällen spenderades på kyrkan med undomsgruppen då vi lagade thai mat (rättare sagt, de andra lagade, jag föreslog att det skulle vara thai) Det var mysigt..

Ikväll ska jag försöka att inte glömma att tänka på tre saker som gjort mig lycklig idag. Det kan vara bra för att försöka muntra upp mig, och att veta att det finns mycket som jag är tacksam över.

hjärta hjärta hjärta

//Marlene

Efter en helg i malmö där jag träffade min syster och svåger och gamla vänner i Rosengård så startade förra veckan för mig med att göra min sista tenta. Hur kan man vara så nervös?
 
På onsdag sjöng jag tillsammans med de andra lovsångarna på ett Mirakelmöte med Stefan Edefors. Människor blev helade och vi fick lära oss att det finns kraft i namnet Jesus. Jag fikade med ett trevligt par, där mannen visade sig vara Frank Ådahls storebror, här umgås vi med eliten:)

På natten skulle jag sova hos Frida, men vi började be och hade en fantastisk bönestund under flera timmar, det är så underbart att få mötas och umgås tillsammans med vår himmelske far. Att få lägga fram andras behov och sina egna önskningar för att hoppas på svar från Han som har all makt, medlidande och omsorg om oss. Vi drog ner en bit av himlen till jorden.

På tordagen fyndade jag kläder och annat till sommaren. Jag är tacksam att jag har tillgång till pengar och att jag känner han som har alla pengar i världen<3

Nån dag i veckan, jag har faktiskt glömt vilken det var, hände nåt fantastiskt! Jag fick veta att Carola Häggkvist skulle komma till Life Center i Västerås och underbara Emma hade en biljett till mig! Vi grillade och sen fick jag tillsammans med alla tjejer som var där på Life Lady lyssna på denna vackra kvinna som delade med sig av sina tankar och gav oss råd. Självklart så sjöng hon också, och det mest fantastiska av allt; hon hade några profetiska budskap till några i publiken, och ett av dem var till mig! Jag blev överväldigad av Guds kärlek, att det prickade så rätt, precis på min situation. Jag kan nästan inte tro det, att jag fick en profetia av Carola!

Lördagen och söndagen spenderades i Stockholm tillsammans med fina vänner.. Vädret var strålande och godisremmarna goda och överrallt var det människor p.g.a. Sthlms marathon. När det redan är allmänt känt att jag gör tabbar och är virrig ganska ofta ibland så kan jag ju berätta vad som hände när jag skulle åka hem:
Jag och lillsyrran som varit på grönan skulle sätta oss på tåget hem till Västerås. Vi slog oss ner och hade åkt ganska långt när konduktören berättade för oss att vi inte var på väg till Västerås, utan till Uppsala! Vi hade tagit fel tåg. Alltså fick vi snällt åka vidare till Uppsala, väl där fick vi vänta i nån timme innan vi skulle få ta en buss hem. Konduktören hade sagt att vi bara skulle visa biljetten. Men när chaffören sa att det inte funkar så, att vi skulle vara tvugna att betala, och jag inte hade några kontanter på mig och jag visste att det här var sista tåget till västerås plus alla andra omständigheter som var, då kom tårarna... Jag kunde inte hålla emot, utan gick ut ur bussen och snyftade och visade alldeles äkta förtvivlan så att alla kunde se. Då ändrade han sig, jag antar att det var av medlidande, och vi fick åka med! Tänk en sån snäll man! Han får alla mina tack. Han är en mycket godhjärtad man! 

Tack till Gud också och alla änglar som har beskyddat oss...