ora et labora

mina tankar går till alla mina härliga ungdomar som jag träffat idag. om jag kunde få hålla om er alltid.

Spotify: Runaway love- Ludacris, Mary J. Blige

Men jag litar på GUD och det var nog bra det för det första jag gjorde när jag tog tåget över Öresundsbron från Malmö till Köpenhamn var att jag glömde mitt handbagage med pass och allt i min systers barnvagn! But I stayed calm all the time, halelujah, thank you lord! Jag bad Jesus att sända en ängel och min syster fick tag på Hans, en till utseendet rik man i 40-års åldern som troligen var på affärsresa. Han skulle också till Kastrup, och tog med min väska med nästa tåg. Åh, jag hoppas att han uppfattade min tacksamhet.

Väl framme i Manchester råkade jag köpa en 1:a klass tågbiljett :D men jag är ingen 1:a klass-människa, jag vill va med folket, så jag stod upp som flera andra, mesta delen av resan och delade vagn med den berusade mannen, killen med hunden, mamman och dottern som varit och shoppat, en överdrivet artig person och en omtänksam engelsman som hjälpte mig med min väska.

I Lancaster hade jag underbart väder (25grader) and I enjoyed every second. Vi cyklade längs Lancaster canal till en hamnstad med en kilometerlång pir där vi köpte glass, satt i solen och var inne i en supermysig bokhandel med alla second hand böcker man kan tänka sig. Under den turen reflekterade jag med e att de vi träffat den dan var äldre män: glassmannen som var så trevlig som en äldre engelsman kan tänkas vara. Toaräddaren som låste upp toaletten åt oss så vi slapp betala(troligtvis för att vi såg ut som förvirrade turister). Och sist Kyrkfarbrorn som var guide i en 1000 år gammal kyrka som vi besökte. Han var stiligt klädd i kavaj och slips och gick fram med käpp. Vi tyckte synd om honom för att han fick sitta inne i kyrkan då det var så fint väder ute.

Andra möten med England var när jag stod i kassan på Sainbury's (typ ICA) och kvinnan före mig stod och pratade med kassörskan tillräckligt länge för att en svensk skulle bli irriterad. Men eftersom jag inte verkar ha så mycket svenskt blod i mig så tyckte jag att det var trevligt och det blev en bra stämning där på mataffären.

Vi var lite på stan, bl.a. i en cool second hand där det fanns massa gamla Elvis och Beatles-samlarkort och ett helt rum fullt med roliga kläder där e. hittade en helt rätt jacka i stentvättat jeanstyg.

En av alla soliga dagar gick vi till Ashton Memorial, som var en stor byggnad högt belägen på en kulle i Lancaster. Det var till och med roligt att gå dit, både p.g.a. att det blev höga siffror i min stegräknare och för att jag hade så bra sällskap i e. och hennes sköna kompis g. Han åt förresten så fort att han svept en 12 inches sandwich när jag och e. inte ens fått i oss en halv! jag fattar inte att det gick så fort, plötsligt var den bara borta..

Min vänliga kompis ville ta med mig på en dubbeldäckare-buss så att jag skulle få känna hur åk-sjuk man blev, naturligtvis ville jag testa detta stora och fantastiska :D Hon visade mig hennes fina Uni. med ett campus som var rätt stort om man tänker vad jag är van vid. Vi gick tillbaka. Vi upptäckte för sent att vi måste gå på toa, och större delen av promenaden var toaletter typ det enda vi pratade om, tills vi äntligen fick besöka sjukhuset och deras toaletter.

Alla blommor hade slagit ut och det var så vackert. Speciellt älskade jag körsbärsträden med dess blommor. It was so pretty!

Maten i England gillas också starkt. Jag menar, vem skulle inte kunna leva på toasts med peanut butter & jam, porridge cinnamon & golden syrup och subway mackor?!!

Hela resan avslutades med obligatoriskt besök på två pubar med live-musik på typiskt engelskt vis. Perfekt!

Jag ångrar inte för en sekund att jag åkte. "Att vara modig är att göra något man inte vågar"

Han är för rolig felix herngren.

---

...Börje och Solveig!

Jag känner ett äldre par som jag brukar besöka ibland. Idag åkte vi och fikade i Navestad, bara för att de älskar det området, och de får mig att upptäcka att jag gör det också. Innan det skulle jag ta bussen och gå upp till deras lägenhet. Jag hann inte gå hela vägen förrän Börje, 84 år, hämtar mig i sin bil. Han hör inte så bra, men är världens goaste västgöte med en otrolig humor och charm. Han ser två skator på gräset och berättar om skatboet han brukar titta på bredvid deras parkering. Han talar om vilket sjå skatorna har när de ska bygga boet. "De är festklädda" säger han med glimten i ögat. "Vad trevligt att du är här, då är det som det ska." säger han när vi sätter oss och äter lunch, som Solveig såklart hade berett för mig också utan att jag sagt att jag inte ätit. Och när vi sitter i bilen säger han "Tänk att lillan är med oss och åker igen." När Solveig börjar prata är det som en hel värld som öppnar sig. Hon berättar om sitt spännande liv, under och visioner, drömmar och längtan. Jag följer med in i hennes saga som är verklighet och kan lyssna i timmar. Hon är en kvinna med mycket mod och öppna armar. En sån värme som man blir omsluten av hemma hos Solveig och Börje, den är obeskrivlig. Gud har verkligen välsignat mig med extra mormor och morfar eftersom jag inte längre har kvar mina. Och jag är så tacksam!

Ikväll hade vi en träff med integrationsprojektet mellan 9c på Hultdalsskolan i Åby och Internationella förberedelseklassen i Navestad. Denna kväll lagade vi mat! Det blev en stark rätt från Thailand, små piroger och "Halawa"; en efterrätt från Irak och våfflor från Sverige. Det är så roligt att det kom så många från båda klasserna den här gången och jag blir så glad över varje litet steg de tar i vänskap mot varandra. Jag älskar människor från hela jorden och tycker att de gör Sverige till ett rikt land; rikt på karaktär, gästfrihet, generositet, kärlek och omsorg. De som jag lärt känna från andra kulturer än Sverige är färgstarka människor som visat så mycket kärlek. Jag har sagt det förut, jag säger det igen: "Första gången man träffas blir man en vän, andra gången, är man en i familjen!"