hängmattor under lastbilar
Finns inget bättre än att känna livsmod. Känslan som ger en hopp. En tyngd som är lätt att bära. Det ligger som bomull runt hjärtat. Och att veta att det inte bara är en känsla fyller mig med ännu mer glädje. Har en förtröstan på Honom som ger mig mening med mitt liv. Jag lever inte för mig själv. Han håller mig vid liv. Det jag gör är för Hans skull och dem Han älskar.
Idag fanns det inget vatten för ett tag, så vi fick hämta vatten hos en granne och jag duschade med hjälp av hink och skopa. Men det gick bra, jag var bara tacksam att jag fick duscha! Det mesta går.
I det här underbara landet som jag kallar mitt hem lever man i ständig förändring. Nu har det varit stopp i närmaste staden i ett par dagar nu, p.g.a. en vägblokad som orsakas av orättvisor. Igår försökte vi ändå ta oss dit. Vi åkte genom sandiga vägar, en flod, i flera diken eftersom lastbilar blockerat vägen, genom ett smalt passage mellan två lastbilar och förbi folk längs vägen och poliser. Vi satt på ett flak och hela vägen och sjöng tillsammans. Längs stora vägen räknade vi till 100 lastbilar parkerade på vägen. Några förare hade satt upp hängmattor mellan däcken och låg och sov där. Jag vet inte hur länge de hade stått där. Men på en annan vägblokad som vi råkade hamna i en gång för några veckor sen, så fick man vänta tills regeringen tagit beslut och jag antar att det är så denna gång också.
Idag hade vi en härlig tid med våra elever som vi undervisar engelska. De brukar ha mycket energi så vi avslutade med en klassiker; fruktsallad!! Det var verkligen en hit. Tror vi måste köra det igen. Det gillar ju alla. Leken alltså.
ikväll hemma på vår gata.
