lost people with a little bit of hope
Teen Challenge Team Sweden, ca 30 pers. var de senaste dagarna i Norge för att bl.a. besöka Maritastiftelsen. Tårarna som brände bakom mina ögonlock var inte långt borta när jag fick vara med och träffa hemlösa och missbrukare på Oslos gator. Det som slog många var att det var så öppet, folk tog droger helt inför allas åsyn, och fattigdomen och desperationen lyste i deras ansikten. Jag fick möta människor som skakade och knappt kunde hålla ögonen öppna på grund av allt gift som fanns i deras blod. Dessa mina kära bröder och systrar har fått en stämpel och behandlas som luft av större delen av den norska och svenska befolkningen. Jag fick möta flera personer som haft en bakgrund som missbrukare och grovt kriminella, men som nu lever förvandlade och som förebilder i ett utgivande arbete. Marita har boende för ungdomar med extra behov, kontakt med kriminella som sitter på de stora fängelserna i Norge och café för missbrukare och prostituerade samt flera andra projekt som är helt otroliga. Vi delades upp i team om tre, och gick ut på gatorna för att se hur de arbetar med sin uppsökande verksamhet. Vi pratade med människor och bjöd in dem till caféet. Dit kom tjejen som satt på gatan och tiggde pengar, killen som jag hjälpte att bära alla hans grejer alltså också alla sprutor som han behövde, mannen som var helt bedövad av sin fix, killen med tydlig abstinens och alla de andra med liknande problem. Ett av de starkaste intryck jag fick var på stan när en blond, sminkad, lång och vacker tjej kom fram till mig och sa: "Jag ska vara ärlig med dig, jag behöver pengar till heroin, har du 50 kronor eller bara nåt, så vore jag så tacksam" Det var som att jag ville rycka ut mitt hjärta, det slet så i min själ och berörde mig djupt att få träffa nån som henne. Allt mitt medlidande vaknade. Jag kommer aldrig glömma henne. Jeg husker den blick en.
Att få göra den här resan, träffa så fantastiska människor och uppleva nya saker har gett mig inspiration att fortsätta motivera mina ungdomar att välja sina livsval noga och att leva för sina drömmar. Det har också gett mig en ännu större längtan att finnas för de svaga, de utblottade, de i världen värdelösa, men i Guds ögon värdefulla som de största skatterna. Jag ser dem som mina olycksbröder och systrar och vill ta mitt ansvar att göra det jag kan för att hjälpa dem.
på caféet
mitt team
viktor utanför stortinget
på väg
writable notices
Har precis ätit falafel and bread och kan konstatera att jag fick till den nästan lika bra som falafel nr. 1 i mitt kära Malmö. Ser med saknad tillbaka på tider av världens godaste sesampizza som mellanmål i underbara Rosengård innan vi gick till läxhjälpen och hängde med en massa sköna kids.
Om jag ska summera de senaste dagarna så går det inte. Det spretar åt olika håll men här kommer lite axplock:
Var på en bejublad konsert med Samuel Ljungblahd utanför Jönköping i söndags. Det var fantastiskt att se och höra denna totalt onervöse norrlänning från Umeå utan hämningar bjuda på en otrolig upplevelse. Hans soulröst är helt makalös. "Nej jag är inte Markoolios tjocke bror" var en av hans klockrena kommentarer. "Show me where you want to lead me" och "People get ready" var några av höjdpunkterna. Fråga mig inte vad de vi träffade sen hette, mitt minne är ju som en guldfisks. Det stannade på Viktor..Simon..Evve..Sofia? Men så träffade jag Hanna L från Övik där också! Vilket sammanträffande det blev. Sen tog vi curry-bilen hem till Malins familj. Göde var det.
Måndagen var relax, take it easy dag för M och mig. Vi lunchade med två gamla klasskompisar, en som är gravid så det blev en del prat om barnvagnar och mammakläder och diverse annat. Jag och M åkte upp till Utsikten, som har Huskvarnas vackraste utsikt och brann senare den dagen hörde vi på nyheterna. Jag lovar, det var inte vi! Halo. Vi letade efter nummer tolv på en väg där en annan klasskompis från förra året har flyttat. Efter lååång tid visade sig att det var nummer elva han bodde på. Typiskt. Det blev en efterlängtad kaffe där. Mysteriet kvarstår dock, var de ojämna numren på den gatan har tagit vägen för vi hittade dem ingenstans!
Jag hade världens sjukaste dröm inatt, berättade för M och hon tyckte samma sak. Jag vaknade mitt i natten alldeles svettig och hur rädd som helst, det var verkligen den hemskaste dröm jag haft nån gång. Jag berättar om nån frågar men jag vill inte skriva orden i onödan för då blir det på riktigt.
Jag ringde min lillasyster i söndags då hon satt på bussen på väg hem från Stockholm. Hon hade hälsat på våra sommargrannar och fått se Alice i Underlandet och gå på akvarium. Så roligt för henne. Hon var så engagerad i fiskarna som var lika som "Hitta Nemo", Doris, sjöhästar och grodor i olika färger. Underbart. Jag fick knappt en syl i vädret. Så ska det va. Hon berättade också om när hon hade 3D glasögonen på sig och nästan kunde ta festisflaskan i reklamen på bio:) Så gulligt. Och när våra grannar blev förvånade när de fick betala dyrt för ett knippe sparris. Jordgubbar kostar 10 kronor på Hötorget när de ska plocka in på kvällen men de fick betala 100 spänn för lite sparris. Komiskt.
min tokiga lilla syster, önskar vi kunde vara tillsammans mer
For worse and better
Jag ringde och gjorde en felanmälan på en lampa igår och imorse kom en man och ringde på dörren. Sen dess har jag haft "Öppna din dörr" i mina tankar. Det är mitt sätt att associera. Jag kopplar ofta ihop ord, meningar och rytmiken i något som sägs med musik.
I min spotify just nu: Sweet dreams- Beyoncé
I helgen tänkte M och jag åka och handla lite mat bara, men vi tänkte inte på att affärerna öppnar senare på söndagar, vi var två timmar för tidiga, så vi smet in på en kyrka och sen gick vi på stan, det slutade med att vi inte var hemma förrän på kvällen, det blev en dag för ande kräl och shop som M råkade säga en gång :D
Vissa saker är fina men det gör inte så mycket om man inte köper..
Andra saker är VERKLIGEN ett offer att inte kunna köpa. Åh, vad det gjorde ont.
Men det blev ändå några behövliga saker.
