Ännu en helg i mitt land.
I Fredags gjorde vi en liten utflykt till San Fransisco Libre, en plats som ligger alldeles vid Managuasjöns norraste del. Det var tredje gången vi var där så det var roligt att få träffa pastorsfamiljen och församlingen igen.
Vila och bus.
På väg ut på landet.
Ett gammalt par vi hälsade på
Tar det lugnt och tårta till pastoran som fyllde år
I hettan såg vi en orm på deras gård som ringlade sig in i huset...
...men som tur var så tog den gamle mannen ihjäl den med en machete.
Jag träffade den här pojken; Isaiah.
Anyelo och Jeyson, från vår klass, predikade.
Jag och två i min klass höll lovsången och hela teamet profeterade- glödhett!
Pastorsparet.
Hönorna på gården.
Annat som hände under dagen
- vi var med på en bönemarsch med barn och vuxna på landet, en clown var med och gjorde en massa lekar och flera barn tog emot Jesus.
- vår minibuss blev stoppad av en kontrollant som sa att vi inte fick ha frukt med oss. Han var något fascinerad över min skönhet så jag undrar om det inte var därför han stoppade oss.
- fick ett erbjudande att stanna på platsen p.g.a. ett aningen uppenbart frieri.
- åt färsk krabba och fisk, mycket gott.
Det är sånt som kan hända en helt vanlig dag i Nicaragua.
Igår kom två småtjejer på 11 år som jag känner förbi. De pratade och fnissade och vi skämtade med varann. De är släkt med varann, och vänner. Ingen av dem har en pappa som bor med dem. Den ena sa: "Min pappa är så hääär tjock!" (Mäter med handen och går från ett rum till ett annat.) Den andra sa: "Min pappa är så tjock att det ryms 50 barn i magen."
Haha. De är så söta de små liven.
Vad som hände mer igår var att jag bet mig i läppen två gånger och jag kollade på Bethel Supernatural School of Ministrys graduation.
Idag har jag rensat handfatsrören med ett palmblad. Det visade sig fungera utmärkt. Funderar igen på om jag inte ska bli rörmockare ändå.
Vi lyssnade också till en rykande predikan i kyrkan ikväll. Den handlade om att man bär frukt på grund av lydnad. Jag fick en längtan att stå på mina knän mer. Be mer. Råkade komma på kalas också. Har så fina vänner här. Det enda de säger är: Stanna, åk inte.
Om jag kunde så skulle jag. Men det känns helt rätt att åka tillbaka till Sverige. Trots all den saknad det kommer innebära. Det här är ju mitt land. Jag kommer återvända hit.
Liten resa till landet bredvid
Förra veckan var vi i Costa Rica. Vi var på en tur i regnskogen och när vi hade gått oss varma så kom vi till världens finaste vattenfall med väldigt klart vatten. Vi badade och det var helt fantastiskt! Vi såg också varma källor, och gejsrar eller vad det heter. Det var väldigt fint och jag blev fascinerad över hur Gud har skapat allt det här.
Vi hängde lite i stan, var på stranden, åt glass, var på en konsert och bara tog det lugnt. Vi gjorde resan för att vi behövde förnya våra visum, men det blev också en trevlig tur! Därempot är det så skönt att vara hemma i Nicaragua igen. Det är här jag trivs. Det här är mitt land. Mina gator. Mina människor som jag kommer sakna så mycket när vi åker tillbaka till Sverige.
