Bilkörning, tråkighet och moln

En stor del av den här sommaren har jag spenderat körandes i en bil på jobbet. Jag tror att min körning har förändrats till det bättre speciellt efter ett missöde förra veckan som kunde ha slutat med att jag fått ha en nackskada resten av livet. Jag tackar Gud att jag är hel och nu lägger jag mig inte på gaspedalen längre utan kör med försiktighet, med respekt för mig själv, min bil och andra trafikanter. När man kör i Nordingrå på sommaren då turistsäsongen är igång för fullt händer det ofta att man får stanna in och vänta på att den mötande ska köra före. Speciellt om det är en smal grusväg och en stor husbuss. Detta är självuppoffring och defensiv körning. Jag tycker det är så fint när man lyckas med det och kan tacka den andre för gott samarbete, ofta med en vinkning, man hinner inte så mycket mer. Denna unika företeelse gör att jag gladeligen ser framemot en smal väg och hoppas att jag ska möta någon. 

Jag brukar lyssna på radio när jag kör, och hörde idag på när de pratade om vilka saker som är tråkiga. Jag håller med en klok människa som mailade in till radion och sa att hon tyckte diskussionen när folk pratar om det heter kex eller kex eller kaviar eller kaviar. Jag vill lägga till att det tråkigaste som finns är när några börjar tjata om vad som egentligen är pannkaka och vad som är plättar. Det måste vara det obetydligaste samtalsämnet. Det gör mig irriterad. En annan tråkig sak som Henrik Schyffert nämnde var att prata om lägenhetspriser. Vissa kan hålla på i timmar och prata om det. Då blir det patetiskt tycker jag. Varför ägnar vi inte bara tid åt att prata om det som är viktigt? Eller roligt? Eller spännande och annorlunda? Men javisst, om nån har lust att prata om samma gamla vanliga tråkiga saker, så varsågod, men håll mig utanför tack. 

Detta blev så tråkigt att jag inte vill skriva mer. Jag hoppas på mer inspiration en annan dag.

Jag fascineras av moln som jag ser när jag kör. De är så vackra. Om jag lyckas fånga molnen på bild precis som de ser ut i verkligheten så blir jag väldigt glad. Det är det perfekta ögonblicket.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0