ora et labora

Igår träffade jag mina kusiner. Vi grillade och pratade om gamla minnen. De är verklligen fina människor. Jag är glad att jag har dem. Vi var på samma plats där min morfar drunknade för ett antal år sen. Jag önskar jag hade fått träffa honom, det hade betytt mycket för mig. Vi fick i alla fall bli påminda om honom och andra som vi känner som kom upp i våra samtalsämnen. Jag är stolt över mina morföräldrar. Det som kännetecknar dem, tycker jag är äkthet och kärlek. De orden innefattar bl.a. trohet, tålmod och omtänksamhet. Jag skulle kunna sitta i timmar och höra människor berätta om min mormor och morfar bara för att jag beundrar dem så mycke och har dem som föredömen.

Vi pratade också om gamla Disney filmer och tv program. Jag blev så sugen på att se de här gamla filmerna, det skulle vara så roligt att släppa det seriösa och allt som hör till att vara vuxen ett tag. Jag fascineras av de olika berättelserna och figurerna i filmerna. Jag är rädd att filmerna inte ska vara lika bra som när jag såg dem sist, men jag måste våga chansa. Jag vill ha barnasinnet kvar.



Idag var jag barnvakt åt min lillasyster. Vi hade vattenkrig, målade, läste Kalle Anka, hade myskväll och andra såna där saker som gör att man känner att man är ledig. Hon är verkligen en källa till kreativitet. När jag är med henne blir jag inspirerad att göra roliga och kreativa saker. När man är liten så bryr man sig inte så mycket om det blir fel, man gör sitt bästa och tycker det blir fint. Jag behöver komma ihåg det tänket, att det inte är farligt att misslyckas och att jag kan göra på mitt sätt, behöver inte tänka på vad andra ska tycka.

Den här helgen innebär verkligen avkoppling och tid för lek. Livet är en balans mellan arbete, lek och vila, som min lärare eva sa. Så nu lever jag alltså. Jag känner det. Jag känner livet i mig.