un día bonito
Idag ser jag resultatet av att jobba med barn. De hostar en i ansiktet, nyser, snorar och smittar ner mig. Jag är förkyld. Men det är det värt! Det är mina små älsklingar.. Jag är inte lika sjuk som förra gången.. inte än i alla fall. Då kände jag mig som en kägla på en bowlingbana :D
Men trots att jag är lite hängig så hade jag en fin dag på högskolan. Jag gick på min lektion, hade några skratt med P, åt lunch, satt och pluggade och hann med att uppdatera mig lite i bloggvärlden också. Jag läste några bloggar bl.a. Kenzas och Minis blogg. De är två unga tjejer som redan har erfarenhet av att vara modeller. De hade jättefina bilder på sina bloggar. Jag läste också en en blogg som tillhörde en 18 årig trebarnsmamma, det var också roligt att läsa. Så modigt gjort av henne att välkomna sina barn till världen. Jag önskar av hela mitt hjärta att de här tjejerna ska få hinna hitta sig själva och inte låta nånting stå ivägen för den tid de behöver för att bli trygga i sig själva. Jag önskar dem all kärlek!
Det finns en orsak till varför den här dagen blev bra. Imorse kände jag mig så trött och sjuk, så jag funderade på om jag skulle vara hemma. Men jag kände att det var något speciellt och bestämde mig iallafall för att gå upp och när jag tog första steget in på högskolan lovade jag att "Jag ger den här dagen till dig Gud" Hela dagen fanns en glädje i mig. Jag levde på sångerna och behöll min glädje. Det är så skönt när han får vara mitt fokus. Det är inte alltid man är på topp, men när man gett sitt liv till Jesus så är ingen dag vanlig eller tråkig, om jag lever den för honom. Jag önskar att vi kunde vara mer tillsammans i vardagen.
En knäpp sak som jag upptäckte (upptäcka=descubrir på spanska) när jag skulle sätta mig vid ett ord, var att jag kände obehag när jag såg ett runt bord. Har aldrig tänkt på det förut men jag tror att jag bara inte gillar att sitta vid runda bord. När jag såg ett rektangulärt som var ledig så andades jag ut.. pretty weird, ha?
