ora et labora

Jag är FÖR liv, och jag anser att vi som vuxna har ett ansvar att ge röst åt dem som inte kan tala än. Ska vi inte försvara de små liven, som har lika stor rätt att leva som du och jag. Många människor förtränger att det handlar om ett liv, och jämför det lilla barnet med en cellklump. Men när ska vi förstå att de känslor vi försöker skjuta åt sidan kommer från vårat samvete? När blev det ute att försvara det som är rätt? När blev det rätt att göra fel? Vi har en människosyn som speglar vårt samhälles egoism, att det JAG vill måste komma i första prioritet. MINA drömmar är viktigast. Vart tog den självutgivande kärleken vägen? Den självuppoffrande omtanken om andra människor. Vi säger ofta att "Min familj är viktigast för mig", men är jag viktigast för min familj? Älskar jag någon så mycket att jag är beredd att lägga min bekvämlighet åt sidan? Vilken karaktär visar det hos Sveriges människor när tiotusentals varje år väljer att göra abort? Hur skulle ett ofött barn kunna utgöra ett hot för en människas liv? Är vi kanske rädda för att bli för upptagna med att först vara gravid, sen ta hand om barnet i ungefär ett år innan vi kan sätta ungen på dagis. Är det inte så vi resonerar. När barnet väl kommer så är det ofta så att man älskar honom eller henne mer än något annat. Men i vissa fall får barn en mamma och pappa som inte ger dem den uppmärksamhet som hon eller han behöver. Men att de barnen därför inte skulle få leva tycker jag är absurt. Det finns många som inte hittar det de söker hos sina föräldrar, men de kan ändå växa upp som maskrosbarn och finna lyckan någon annanstans. Få ett vackert liv fastän de är oönskade.
Man behöver inte vara kristen för att veta att Jesus älskar alla barnen. Och för det barnet som har fått chansen att leva men inte har fått kärlek, finns en Gud som säger "Om än din mor lämnar dig, ska jag aldrig lämna dig, aldrig överge dig."
Vill vi ge stöd åt de mammorna som vill välkomna sina barn till världen? I FNs deklarationer står det att man vill skydda och inte släcka ut det mänskliga livet. Kan vi börja göra det snart? Jag vill ge credit till alla mammor och pappor som går sin egen väg för att välkomna, ta hand om och skydda sitt barn, ni gör det rätta!      

---

 
Läs denna artikel som publicerades i "Allt om barn"igår. Den handlar om 17-åriga Elin som trots att hennes anhöriga ville att hon skulle göra abort valde att behålla sitt barn, lilla Emilia. Hennes pojkvän säger nu -Idag kan jag inte vara utan henne. Hon är det bästa som hänt mig.

http://www.alltombarn.se/foraldraliv/elin-angrar-inte-att-hon-blev-tonarsmamma-1.24936?image=0

Och här en artikel från i förrgår, en väldigt rörande livshistoria om Sandras mirakelbebis.

http://www.alltombarn.se/barnhalsa/jag-ar-sa-glad-att-jag-inte-valde-abort-1.24884?image=3

Läs också denna glödheta av Bitte Assarmo om debatten angående flickaborterna.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2883801.svd