Livin' on the edge
Man tänker mycket mer på pengar när man inte har några. Igår gick jag och släpade på tunga väskor på Stockholm central. Nog var det tungt men det svåraste var att gå förbi doften av nybakta bullar utan att köpa. Det jobbiga var också att sätta sig på bussen i sex timmar när jag inte hade råd med tåg. Svårt att vända på slantarna när jag handlade idag. Planerade nogrannt vad jag ska äta den kommande veckan. Tungt att bo en bit ifrån mina vänner och inte ha råd med att åka varken bil eller buss.
Det är precis så att jag klarar mig. I am living on the edge. Det finns inga reserver. "Jag faller, faller..."
Men jag har valt det här. Det här gör mig gott. Jag tränar mig för att uppskatta det viktigaste i livet. De små sakerna som gör tillvaron vacker.
Någon frågade mig om hur jag ska leva nästa år när jag ska bo i ett av världens fattigaste länder. Om jag kommer leva som dem som bor där eller mer lyxigt. Skulle aldrig kunna tänka mig att leva ett liv i lyx där bland fattiga människor. Har svårt att tänka mig det överhuvudtaget. Det som är min längtan är att dela deras liv så att de kan se att jag menar allvar med min vilja att hjälpa svårt utsatta människor. Har alltid kännt med dem som inte har några pengar. Har aldrig haft det särskilt gott ställt själv heller, men om man jämför så har jag varit rik. Men rik på pengar är inget jag värdesätter. Känner avsmak för hur människor slänger ut pengar utan att tänka på andra. Tänk att få ha det hopp jag äger. Vilken skatt det är att få bli buren av Honom som alltid ser mig. Hur vore livet utan Han som håller hela universum i sin hand och ändå bryr sig om mig?!
Det är när man har som störst behov av hjälp, som man blir som mest beroende av Gud.
Jag vill det. Vill leva ett enkelt liv. Har valt att göra det. För att jag tror på en Gud som ser alla mina behov och fyller dem. Han är min försörjare. Han är den som ser och förser. Tack min Gud.
Kommentarer
Trackback
