Varning: ironi och väldigt ointressant fakta!
Blev utmanad av mig själv att skriva ett sånt blogginlägg om saker jag egentligen inte brukar skriva om. Saker som ingen bryr sig om att veta. Denna tillfälliga ego-karaktär beror nog snarare på för mycket kaffe och flykt från tenta-plugg än sökande efter bekräftelse.. Men det är inte empiriskt bevisat. Aa, iaf. Here it goes: Today:
- Idag pluggar jag hemma.
- Dricker som sagt för mycket kaffe.
- Ikväll blir det cirkelgym med J ;) (det är såna där meningar jag försöker undvika. man verkar så skrytsam när man skriver att man ska träna och jag vill inte att andra ska få dåligt samvete.. men whatever)
- Efter träning bakar vi pizza.
Tomorrow:
- Tenta.
- Fest i Rosengård.
- + en massa saker därimellan som är ännu mer ointressanta för nån annan än mig själv.
Vart sjukt dåligt inlägg detta. Typ det sämsta ever. Men nån gång ska ju va den första. Måste lära mig att inte va så djup i alla texter :D Kompenserar med lite fina bilder på vad jag fick igår. (Look at me, I'm popular!....NOT!)
Om det blev jobbigt att vrida huvet nu så är det bara att lägga tanken på högen med andra i-landsproblem.
När det inte blir som man tänkt sig..
Lite vardagsbetraktelser såhär på kvällskvisten. Eller det var kanske fel ordval. Det är ju inte var dag jag kommer hit och skriver och var dag får jag nya tankar och ideer som lyser upp min dag. Men det är ju fredag, alltså, vardag. Ja ja, Fredagsbetraktelser får det bli. Märks det att jag gillar ord? :D
ICA är min räddare i nöden. Jag gillar dem starkt. Så denna kväll gick jag till mitt älskade ICA och hade min köp-lista i huvudet. "Mjölk, mjöl, köttbullar, fil, flingor bla bla bla". Kände mig som Bullerbybarnen när de skulle handla falukorv. Nu kom jag på att jag glömde köpa ägg. Men det gör inget. Jag tar det en annan dag. Iallafall så gick jag in, och det första jag gör är att köpa något annat än det jag hade på min "mentala lista". En anledning till varför jag älskar ICA är att de ofta har bra erbjudanden, och det tycker jag om. Erbjudandena välkomnar en vid entrén, inne i butiken och lättar upp ens vardag betydligt bättre än om det aldrig funnits några rabatter. Då kanske du säger att rabatter är bara till för att få kunderna att handla mer. Ja, det kanske stämmer, men det passar mig iallafall utmärkt. När jag tycker att jag handlat klart, går jag till kassan och börjar lasta upp varorna. Killen som sitter där upptäcker att en brödpåse har gått upp och undrar om jag vill byta den. "Det känns lite konstigt när det kommer bröd på bandet" säger han skojfriskt och jag börjar drömma iväg till den tiden då jag jobbade på Polarbröd och vi ibland hade översvämmning av bröd på bandet och allt var kaos. Det var tider det. Åter till ICA-kassören försäkrar jag honom att det inte är nödvändigt att byta brödpåsen. Jag betalar, packar mina varor och går hem. På väg hem filosoferar jag ytterligare lite till om varför man inte köper precis det man tänkt köpa. Utifrån mina ytterst begränsade räknekunskaper var ungefär 70 % av det jag hade i min kasse, varor som jag hade tänkt köpa. Det måste vara för att jag gillar överraskningar helt enkelt. Jag menar, att få sätta in en vaniljyoghurt i kylskåpet istället för en mellanfil, det kan ju inte vara annat än ren lycka!
Ibland blir det inte som vi har tänkt oss. Ibland köper vi fel sorts tomater, en kund kanske stöter till oss med armbågen, ibland har vår favoritpasta tagit slut, en del gånger har vi inte råd att köpa det vi så gärna skulle vilja ha, och nån gång kanske ICA till och med är stängt när vi kommer fram. Men det gör inget, för i slutändan kommer det nya dagar att handla på. Och då har du glömt bort det jobbiga som var innan. Så funkar jag iallafall. Jag ber om förlåtelse till Gud och till mig själv och om det var fler som drabbades. Ett kort minne är bra ibland. Nästa dag har jag glömt bort mina misslyckanden. Då kommer en ny dag som inte heller blir som man har tänkt sig. Det tycker jag är rätt skönt ändå.
ICA är min räddare i nöden. Jag gillar dem starkt. Så denna kväll gick jag till mitt älskade ICA och hade min köp-lista i huvudet. "Mjölk, mjöl, köttbullar, fil, flingor bla bla bla". Kände mig som Bullerbybarnen när de skulle handla falukorv. Nu kom jag på att jag glömde köpa ägg. Men det gör inget. Jag tar det en annan dag. Iallafall så gick jag in, och det första jag gör är att köpa något annat än det jag hade på min "mentala lista". En anledning till varför jag älskar ICA är att de ofta har bra erbjudanden, och det tycker jag om. Erbjudandena välkomnar en vid entrén, inne i butiken och lättar upp ens vardag betydligt bättre än om det aldrig funnits några rabatter. Då kanske du säger att rabatter är bara till för att få kunderna att handla mer. Ja, det kanske stämmer, men det passar mig iallafall utmärkt. När jag tycker att jag handlat klart, går jag till kassan och börjar lasta upp varorna. Killen som sitter där upptäcker att en brödpåse har gått upp och undrar om jag vill byta den. "Det känns lite konstigt när det kommer bröd på bandet" säger han skojfriskt och jag börjar drömma iväg till den tiden då jag jobbade på Polarbröd och vi ibland hade översvämmning av bröd på bandet och allt var kaos. Det var tider det. Åter till ICA-kassören försäkrar jag honom att det inte är nödvändigt att byta brödpåsen. Jag betalar, packar mina varor och går hem. På väg hem filosoferar jag ytterligare lite till om varför man inte köper precis det man tänkt köpa. Utifrån mina ytterst begränsade räknekunskaper var ungefär 70 % av det jag hade i min kasse, varor som jag hade tänkt köpa. Det måste vara för att jag gillar överraskningar helt enkelt. Jag menar, att få sätta in en vaniljyoghurt i kylskåpet istället för en mellanfil, det kan ju inte vara annat än ren lycka!
Ibland blir det inte som vi har tänkt oss. Ibland köper vi fel sorts tomater, en kund kanske stöter till oss med armbågen, ibland har vår favoritpasta tagit slut, en del gånger har vi inte råd att köpa det vi så gärna skulle vilja ha, och nån gång kanske ICA till och med är stängt när vi kommer fram. Men det gör inget, för i slutändan kommer det nya dagar att handla på. Och då har du glömt bort det jobbiga som var innan. Så funkar jag iallafall. Jag ber om förlåtelse till Gud och till mig själv och om det var fler som drabbades. Ett kort minne är bra ibland. Nästa dag har jag glömt bort mina misslyckanden. Då kommer en ny dag som inte heller blir som man har tänkt sig. Det tycker jag är rätt skönt ändå.
Det blir en uppochnervänd jul
Imorse när jag drog upp rullgardinen blev jag överraskad och glad när jag såg att det snöade! Vilken perfekt tajming att snön kom till första advent. Den här dagen har en väldigt stark tradition i vår familj. Så jag ringde hem och fick höra tonerna från ett gammalt kassettband som spelar "Hosianna Davidsson". En rapport hemifrån att allt var på plats; munkabeltgardinerna var uppe, stjärnorna och adventsljusstakarna i fönstren och det första adventsljuset var tänt. Skönt tänkte jag. Nu fattas bara kyrkan,. Så jag skottade av all snö från cykeln och slirade mig fram och kom precis i tid. Det var så fint i kyrkan med stjärnor och ljus och pimpade lampor. Jag kom dit för jag ville tillbe. Och jag fick vara med och sjunga adventssångerna Hosianna, O kom låt oss tillbedja och Bereden väg för Herran. Det blev som det brukar även fast jag är på ett nytt ställe där jag inte firat advent innan. Predikan handlade om att Jesus kom till jorden utan att försöka vara någon speciell. Han var utstött, människor såg ner på honom. Han hade ingen status, dömdes som brottsling och misshandlades. Och han valde att göra sin entré på en åsna, Det mest obetydliga djuret. Folket som var där var de som betraktades som utstötta, kriminella, prostituerade och hade en låg klass i människors ögon. De hyllade honom. Jesus gick fram till en kvinna som ingen ville prata med. Han såg henne som ingen annan ville bry sig om. Så gör Han än idag. Han bor här där jag bor i Malmös fattigaste område. Det han ser är inte en underklass och kriminella människor. Han ser underbara människor med ett högt värde. Det är så Han ser på människor. Där på kyrkan när jag tog in orden i sången "Din trofasta kärlek aldrig mig lämnar" rev Han mina murar. Han gjorde det igen. Det är när jag förstår att jag är svag och har inte så mycket att komma med som jag får böja mig för Gud som har ALLT. "Stor är din trofasthet MIN Gud". Då känner jag att jag lever. När jag kapitulerat för Honom. Den här julen önskar jag att jag ännu mer får förstå vad det innebär att få tillhöra Jesus, Honom jag följer. Kungen i krubban, som gör allt uppochnervänt. Det är Honom vi väntar på. Och Han är redan här. Han är med mig.
Tacksam medborgare
Idag satt jag på högskolans bibliotek och pluggade. Även fast orden och meningarna i böckerna jag läste var svåra att förstå, så underlättade det att jag satt i öppna, fina lokaler, högt upp, med bra luft, otrolig utsikt över både öresundsbron och turning torso, i en röd snurrstol med stöd så jag inte behövde sitta still :D Jag tycker om min högskola massor.
En insikt jag fått idag med inspiration av min kurslitteratur är att jag är tacksam över att vara medborgare i ett europeiskt välfärdssamhälle, bl.a. för att det ger mig rätt till utbildning. Bara så där. Fritt och för intet. Jag har förstått att utbildning värderas högt, och är livsnödvändigt. Det visste jag innan. Men att vara medborgare i ett land där det är möjligt för mig som kvinna att få utbilda mig, det är stort.
En insikt jag fått idag med inspiration av min kurslitteratur är att jag är tacksam över att vara medborgare i ett europeiskt välfärdssamhälle, bl.a. för att det ger mig rätt till utbildning. Bara så där. Fritt och för intet. Jag har förstått att utbildning värderas högt, och är livsnödvändigt. Det visste jag innan. Men att vara medborgare i ett land där det är möjligt för mig som kvinna att få utbilda mig, det är stort.
Ännu en helg i mitt land.
I Fredags gjorde vi en liten utflykt till San Fransisco Libre, en plats som ligger alldeles vid Managuasjöns norraste del. Det var tredje gången vi var där så det var roligt att få träffa pastorsfamiljen och församlingen igen.
Vila och bus.
På väg ut på landet.
Ett gammalt par vi hälsade på
Tar det lugnt och tårta till pastoran som fyllde år
I hettan såg vi en orm på deras gård som ringlade sig in i huset...
...men som tur var så tog den gamle mannen ihjäl den med en machete.
Jag träffade den här pojken; Isaiah.
Anyelo och Jeyson, från vår klass, predikade.
Jag och två i min klass höll lovsången och hela teamet profeterade- glödhett!
Pastorsparet.
Hönorna på gården.
Annat som hände under dagen
- vi var med på en bönemarsch med barn och vuxna på landet, en clown var med och gjorde en massa lekar och flera barn tog emot Jesus.
- vår minibuss blev stoppad av en kontrollant som sa att vi inte fick ha frukt med oss. Han var något fascinerad över min skönhet så jag undrar om det inte var därför han stoppade oss.
- fick ett erbjudande att stanna på platsen p.g.a. ett aningen uppenbart frieri.
- åt färsk krabba och fisk, mycket gott.
Det är sånt som kan hända en helt vanlig dag i Nicaragua.
Igår kom två småtjejer på 11 år som jag känner förbi. De pratade och fnissade och vi skämtade med varann. De är släkt med varann, och vänner. Ingen av dem har en pappa som bor med dem. Den ena sa: "Min pappa är så hääär tjock!" (Mäter med handen och går från ett rum till ett annat.) Den andra sa: "Min pappa är så tjock att det ryms 50 barn i magen."
Haha. De är så söta de små liven.
Vad som hände mer igår var att jag bet mig i läppen två gånger och jag kollade på Bethel Supernatural School of Ministrys graduation.
Idag har jag rensat handfatsrören med ett palmblad. Det visade sig fungera utmärkt. Funderar igen på om jag inte ska bli rörmockare ändå.
Vi lyssnade också till en rykande predikan i kyrkan ikväll. Den handlade om att man bär frukt på grund av lydnad. Jag fick en längtan att stå på mina knän mer. Be mer. Råkade komma på kalas också. Har så fina vänner här. Det enda de säger är: Stanna, åk inte.
Om jag kunde så skulle jag. Men det känns helt rätt att åka tillbaka till Sverige. Trots all den saknad det kommer innebära. Det här är ju mitt land. Jag kommer återvända hit.
Liten resa till landet bredvid
Förra veckan var vi i Costa Rica. Vi var på en tur i regnskogen och när vi hade gått oss varma så kom vi till världens finaste vattenfall med väldigt klart vatten. Vi badade och det var helt fantastiskt! Vi såg också varma källor, och gejsrar eller vad det heter. Det var väldigt fint och jag blev fascinerad över hur Gud har skapat allt det här.
Vi hängde lite i stan, var på stranden, åt glass, var på en konsert och bara tog det lugnt. Vi gjorde resan för att vi behövde förnya våra visum, men det blev också en trevlig tur! Därempot är det så skönt att vara hemma i Nicaragua igen. Det är här jag trivs. Det här är mitt land. Mina gator. Mina människor som jag kommer sakna så mycket när vi åker tillbaka till Sverige.
Mitt liv i färg
Matagalpa.
Dopceremoni i kyrkan.
Nattvard.
Familj.
Helig vecka i tjänst
Den här veckan kallas Semana Santa- Heliga veckan här i Nica. Det har verkligen varit annorlunda än en påsk i Sverige. Vår klass har varit i norra Nicaragua, där vi svenskar varit en gång tidigare vid jul. Långt bort från typisk svensk påskmat, godisägg, kycklingar och allt krims-krams som vi har under påsk i Sverige. Men jag har klarat mig utan det och än en gång fått prova på ett missionärsliv.
Bocay heter stället där vi var. Där håller man på med kaffeodling och exportering, bönor, ris och alla möjliga djur.
Under veckan hade vi möten varje kväll i olika kyrkor både i staden och utanför. En av kyrkorna var en liten kyrka med en sal och den var gjord av trä. Som i de flesta kyrkor här i Nica hade man plaststolar och det var fint dekorerat med tunna tyger i taket. Vi hade inget ljudsystem, man tog upp kollekt i en keps, det fanns inte tillräckligt med stolar till alla, så en del fick stå och några gånger försvann ljuset så det blev helt kolsvart. Men det jag tänkte på där är att det inte hänger på alla grejer runtomkring. Det var en stark närvaro av Den Helige Ande och vi bad för människor som grät, fick möta Gud, blev helade från inre och yttre sår. I varje möte predikade vi, vittnade, lovsjöng, bad, läste Bibeln, profeterade och gav kunskapens ord och bad för människorna. Vi evangeliserade också lite i byarna och fick sprida Guds kärlek till de vi mötte. Träffade massa fina barn som jag tog till mitt hjärta.
Det är en av de bästa sakerna jag vet, att be för människor som blir berörda av Gud, att leda dem närmare Jesus och att få se deras tårar när de får möta honom som kan fylla alla behov och torka deras tårar.
Lugn helg vid havet
Efter en maxad vecka med otroliga upplevelser och fina möten hade vi en ledig helg bara vi svenskar. Vi åkte till Pochomil som är en ort vid havet. Första kvällen vi var där var det väldigt lugnt, kändes som att det bara var vi som var där, men dagen efter, när vi satt och åt frukost, så började det. Det VÄLLDE in folk. Nicaraguaner åker på semester denna vecka, semana santa, påskveckan, och det måste varit flera tusen som var där på stranden.
Tjena vad mycket folk det var. Men det var skönt att bada, läsa och gå omkring på stranden och vägarna.
Jag letade efter två små kompisar som jag fick under min första resa till Nicaragua 2006, två barn som sålde halsband, men jag hittade dem inte. Dock fick jag kontakt med andra härliga barn som kände dem. Vi hade en supergullig kvinna som var servitris på hotellet och även andra personligheter kommer jag att spara i mitt hjärta.
hängmattor under lastbilar
Finns inget bättre än att känna livsmod. Känslan som ger en hopp. En tyngd som är lätt att bära. Det ligger som bomull runt hjärtat. Och att veta att det inte bara är en känsla fyller mig med ännu mer glädje. Har en förtröstan på Honom som ger mig mening med mitt liv. Jag lever inte för mig själv. Han håller mig vid liv. Det jag gör är för Hans skull och dem Han älskar.
Idag fanns det inget vatten för ett tag, så vi fick hämta vatten hos en granne och jag duschade med hjälp av hink och skopa. Men det gick bra, jag var bara tacksam att jag fick duscha! Det mesta går.
I det här underbara landet som jag kallar mitt hem lever man i ständig förändring. Nu har det varit stopp i närmaste staden i ett par dagar nu, p.g.a. en vägblokad som orsakas av orättvisor. Igår försökte vi ändå ta oss dit. Vi åkte genom sandiga vägar, en flod, i flera diken eftersom lastbilar blockerat vägen, genom ett smalt passage mellan två lastbilar och förbi folk längs vägen och poliser. Vi satt på ett flak och hela vägen och sjöng tillsammans. Längs stora vägen räknade vi till 100 lastbilar parkerade på vägen. Några förare hade satt upp hängmattor mellan däcken och låg och sov där. Jag vet inte hur länge de hade stått där. Men på en annan vägblokad som vi råkade hamna i en gång för några veckor sen, så fick man vänta tills regeringen tagit beslut och jag antar att det är så denna gång också.
Idag hade vi en härlig tid med våra elever som vi undervisar engelska. De brukar ha mycket energi så vi avslutade med en klassiker; fruktsallad!! Det var verkligen en hit. Tror vi måste köra det igen. Det gillar ju alla. Leken alltså.
ikväll hemma på vår gata.
En svensk prinsessa
Åh, jag är så glad att en liten flicka har fötts i Sverige idag. En liten prinsessa som ska fortsätta att föra det svenska kungliga arvet vidare. Jag har en väldigt stor respekt för den svenska kungafamiljen och jag tycker de gör ett hedersamt och väl utfört arbete.
"Välkomna hit, tack för ert intresse. Klockan 04.26 föddes en 51 cm lång, 3280 gram tung, väldigt söt prinsessa", berättade Daniel med ett stort leende.
Mer information på:
H.M. Drottning Silvia har startat World Childhood Foundation som jobbar med projekt i ca 15 länder i världen. De jobbar bl.a. för gatubarn, barn utsatta för övergrepp och speciellt för utsatta flickor. Två av drottningens många beskyddarskap är ECPAT Sverige som bl.a. jobbar mot barnsexhandel och barnpornografi.
H.K.H. Prinsessan Madeleine arbetar inom World Childhood Foundation, har haft praktik på UNICEF:s huvudkontor och ett av hennes beskyddarskap är Stiftelsen Min Stora Dag som jobbar medatt uppfylla svårt sjuka barns önskedrömmar.
Även de andra familjemedlemmarna i kungliga familjen gör många bra saker och jag är stolt att det är just de som vi får ha som kungafamilj i Sverige.
Imorgon får vi alltså veta hennes namn, den lilla prinsessan. Jag tror på Fredrika.
Lediga fredagen förra veckan
I fredags hade vi en härlig dag på olika platser. Först körde vi till ett utsiktsställe, Mirador Catarina. Sen åkte vi till Granada. Där köpte vi lite souvernirer och åkte båt och såg lite öar och apor. Vi avslutade dagen med att gå på bio i Managua. Vi såg Jack & Jill. Då fick man skratta lite :) Riktigt härlig dag iallafall!
Vanlig-ovanlig vardag
Såg precis att jag fått ett nyhetsmail från dammsugarpåsar.nu Dammsugare är ungefär så långt från min vardag som det går att komma, så det blev bara komiskt. Jag gillade dock den fina inledningen om vädret som är obligatoriskt i ett svenskt brev:
Nu har vi kommit en bra bit in på det nya året; sportlov och påsklov närmar sig med rasande fart. Kvällarna blir ljusare och soliga dagar hörs fåglarnas kvitter allt tydligare. Det verkar helt enkelt som vi så smått börjar närma oss den efterlängtade våren.
Det tyckte jag var lite gulligt.. Inte illa för att komma från en dammsugarförsäljare!
En annan grej som vi gjorde igår var att baka chokladbollar! De blev lite mer exotiska med färsk cocos hackad av vårt eget fotbollsproffs från Ljungby! Semlor var lite för omständigt men vi kanske gör det en annan dag.
En annan sverige-nica grej som vi har här hemma är att vi har bil på innergården. Vi sitter på innergården och äter och jag tycker det är lite roligt att ha en bil en halv meter bakom sig. OCH det, det är en riktigt nice bil.
En maxad helg med gott
I helgen besökte vi en fattig del i staden som heter Puerta del Cielo (Himmelens port). Den andra delen av vårt team brukar gå dit varje måndag för att leka, be, sjunga och vara med barnen. Vi hade med oss de två nya svenskorna i vårt team plus förstärkning från Bethel, Redding.
Den här stunden då barnen fick be för en kvinna som hade smärta, gjorde mig så rörd. Jag fick tårar i ögonen.
supercute girl.
En liten pojke som heter Rey. Det betyder kung. Han står i utkanten av staden där man kan se ut över alla hus. Hans skjorta är med batman.
Så här kan man bo i Nicaragua.
Utsikt över staden.
Soptippen.
Vi samlade ca 75 barn i kyrkan och de fick måla profetisk konst. Det var underbart att se hur harmoniska de var.
Älskade barn.
Den här lilla pojken var smutsig och hade trasiga kläder, men det fanns en otrolig kreativitet och skicklighet hos honom.
Det härliga teamet från Bethel.
Min kyrka.
All I need is you
Känner doften av regn från mitt fönster, det är en fantastisk doft som jag inser att jag längtat efter i värmen och dammet från vägarna.
Precis som regnet vattnar marken och allt som lever, kommer Gud och släcker vår törst och fyller våra behov.
Det har jag fått vara med om idag. Vi var på hembesök hos flera familjer. Vi bad för en liten tjej med ett ett hjärta som skulle opereras, vi bad för en ung mamma och hennes tårar rann när vi sa att Gud ser hennes inre kamp och när vi fick lägga våra händer på henne och be för henne. Vi bad för en flicka med sjukdom i sina leder och för en man som kommer bli en förebild för sin familj och sin stadsdel.
Vi ber för att vi tror på att Gud kommer med HOPP. Vi ber för att vi ser att Den Helige Ande vill komma med förändring.
Jag tackar för den här dagen, att jag fått vara med och jobba för att Guds rike ska bli större.
Tack för all KÄRLEK du ger. Du är min klippa, min borg och mitt allt. Jag älskar dig.
